Jag skrev ju i föra inslaget att jag ångrade att jag inte pratat mer med pappa om hans liv, men nu när vi börjat röja i hans lägenhet för att tömma den till månadsskiftet så visade det sig att han i chiffonjen hade sparat massor av kort, tidningsurklipp, träningsdagböcker, sjömansböcker och all sköns dokumentation över hans liv innan han träffade mamma så där fanns allt svart på vitt. En dagbok från 1939 berättade om hans äventyr under kriget då han var ombord på pansarbåten Hennes Majestät Drottning Victoria och i den berättar han hur de blev prejade av krigsbåtar på Nordsjön.

Jag trodde inte alls han sparat så mycket eftersom jag alltid uppfattat honom som en typisk "slit-och-släng-man". Jag förstår inte varför han aldrig visat att han hade allt kvar. Kanske trodde han inte vi var intresserade? Eller så tyckte han om att använda minnet när han berättade. De få gånger vi frågade om något så fanns ju allt kvar i minnet. Många äldre blir ju dementa men det blev aldrig pappa. Han var aldeles klar ända in till slutet.

Han hade näsan inte sparat någonting alls från tiden efter han träffade mamma, med undantag från några kort jag skrivit till honom när han fyllde år och hade namnsdag och så förståss alla fotografier vi givit honom på barnen. Något sött brev från Marcus när han precis lärt sig skriva och sånt hade han också sparat och det gjorde mig väldigt rörd när jag hittade.

Idag går både jag och maken omkring med stela nackar som kommer av något slags virus. Jag blir ju aldrig numera förkyld utan får värk i kroppen istället och det har jag haft denna veckan något aldeles fruktansvärt. Jag är nu mycket bättre men nu har altså maken drabbats och vi värmer vetekuddar i ugnen och lindrar smärtan med.

Callemannen spelade basketmatch idag i Engelbrektskolan och det var vår tur att fixa kaffe med dopp som såldes för att få in lite pengar till laget. Det var trevligt och killarna gjorde en bra och väldigt spännande match. Det var mycket jämt och slutade 61-61 så det blev 5 minuters förlängning och det slutade med att Göteborgslaget Bosnia tog hem segern.

Vår eller sommar?

Häromdagen bestämde jag mig för att lägga ut lite vårbilder här i bloggen, men jag kom inte in på Internet hemifrån och maken var i K-stad så jag brydde mig inte att ta reda på var felet låg. Jag kommer att lägga in korten så fort det fungerar hemma igen.

Jag roade mig med att springa runt i trädgården när jag kom hem från jobbet i Onsdags och fotade blomknoppar och även utslagna blommor.

Nu har ju våren kommit med stormsteg och idag är det faktiskt sommar ute och prognosen talar om fortsatt sommar över helgen. Kan det bli bättre? Jag för min del älskar sol och värme. Jag kan helt enkelt inte få nog känns det som.

Vi har nu kommit in i rutinerna igen efter Tenerife-resan och nu bevarar vi minnena ljuvt och njuter av dem. Vi tog all-inclusive igen eftersom det var så lyckat när vi var på Fuerteventura förra året. Det enda vi inte var så nöjda med där var miljön i restaurangen. Det tänkte vi på nu och vi valde ett litet hotell som hade möjlighet till att sitta ute och äta lunch och en supermysig restaurang. Det visade sig dock att deras vin var helt odrickbart. Jag provade rött och vitt och till och med rosé som är något av ett fult ord hemma, men det gick bara inte att dricka något! Helt ofattbart. Maten på kvällen var inte baserat på några bra råvaror utan kokta grönsaker och segt kött som smakade ungefär samma oavsett var det var för något. Till och med fisken smakade som den osmakliga kycklingen. När jag frågade var det var för fisk fick jag till svar: Similar as Tuna. OK? Som tur var var luncherna bra och tre dagar hade restaurangen stängt till förmån för utelunchrestaurangen som hade grillbuffé och en kväll italiensk buffé. Det var fräscht och helt OK. Men vad bra man har det när man är ute så här! Det är bara lyxproblem man har minsann och fördelen med all-inclusive är ju att man har väldigt bra koll på ekonomin. Allt är ju redan betalt och det är bra nu när kronan står så lågt.

I morgon åker Callemannen på basketturnering och är borta hela helgen och då blir det bara "orginalfamiljen" hemma som Marcus (vår förstfödde) brukar kalla oss tre. Marcus är nämligen hemma nu igen och stannar någon vecka tills det är dags för honom att åka iväg till "landet långt långt borta". Det vill jag inte ens tänka på.