Häromdagen bestämde jag mig för att lägga ut lite vårbilder här i bloggen, men jag kom inte in på Internet hemifrån och maken var i K-stad så jag brydde mig inte att ta reda på var felet låg. Jag kommer att lägga in korten så fort det fungerar hemma igen.
Jag roade mig med att springa runt i trädgården när jag kom hem från jobbet i Onsdags och fotade blomknoppar och även utslagna blommor.
Nu har ju våren kommit med stormsteg och idag är det faktiskt sommar ute och prognosen talar om fortsatt sommar över helgen. Kan det bli bättre? Jag för min del älskar sol och värme. Jag kan helt enkelt inte få nog känns det som.
Vi har nu kommit in i rutinerna igen efter Tenerife-resan och nu bevarar vi minnena ljuvt och njuter av dem. Vi tog all-inclusive igen eftersom det var så lyckat när vi var på Fuerteventura förra året. Det enda vi inte var så nöjda med där var miljön i restaurangen. Det tänkte vi på nu och vi valde ett litet hotell som hade möjlighet till att sitta ute och äta lunch och en supermysig restaurang. Det visade sig dock att deras vin var helt odrickbart. Jag provade rött och vitt och till och med rosé som är något av ett fult ord hemma, men det gick bara inte att dricka något! Helt ofattbart. Maten på kvällen var inte baserat på några bra råvaror utan kokta grönsaker och segt kött som smakade ungefär samma oavsett var det var för något. Till och med fisken smakade som den osmakliga kycklingen. När jag frågade var det var för fisk fick jag till svar: Similar as Tuna. OK? Som tur var var luncherna bra och tre dagar hade restaurangen stängt till förmån för utelunchrestaurangen som hade grillbuffé och en kväll italiensk buffé. Det var fräscht och helt OK. Men vad bra man har det när man är ute så här! Det är bara lyxproblem man har minsann och fördelen med all-inclusive är ju att man har väldigt bra koll på ekonomin. Allt är ju redan betalt och det är bra nu när kronan står så lågt.
I morgon åker Callemannen på basketturnering och är borta hela helgen och då blir det bara "orginalfamiljen" hemma som Marcus (vår förstfödde) brukar kalla oss tre. Marcus är nämligen hemma nu igen och stannar någon vecka tills det är dags för honom att åka iväg till "landet långt långt borta". Det vill jag inte ens tänka på.
