Nära-döden-upplevelse

Efter att idag ha "glömt" att äta lunch, flyttstädat pappas lägenhet, kommit hem och hjälpt maken att städa huset så fick jag nästan en "nära-döden-upplevelse när jag äntligen fick sätta mig och dricka en gimlet med tapenadecrostini, några kallrökta skinkskivor och inlagd kronärtskocka. Mio madre det är så skönt med fredag! Jag vet att man inte skall slarva med maten och definitivt att man inte skall dricka alkohol då men snart är det dags för laxmiddag och nu skall jag ta en välbehövd dusch!

Ha en skön helg alla läsare för det skall jag ha!

Fantastiskt konstutställning

Callemannen skall i morgon gå med sin skolklass och se konstutställningen på Borås konstmuseum i morgon. Det är Lars Lerin som har en stor mängd tavlor där nu sedan tidigt i december och den är helt fantastisk!
Eller vad sägs om den här akvarellen? Ser ut som ett foto och detta foto kan inte ge rättvisa åt den fina bilden.

Jag har redan sett utställningen två gånger faktiskt och det hör till ovanligheterna att jag går på konstutställningar över huvud taget.

Makalöst

Det har kommit ännu mer snö i natt och nu är maken i full karriär uppe på taket för att inte det skall hända någon olycka. Ett tak på en idrottshall här i Borås har rasat in och nu stod det i tidningen hur man skall skotta sina platta tak.

Det känns som om jag bor mitt i en marängtårta eller marängswiss. Det ligger nu högar runt huset som stora vita maränger. Det är en märklig tyst och mjuk känsla att gå här inne och lyssna på spotify.

Insnöade!

När jag vaknade i morse och skulle gå ut och hämta tidningen, tänkte jag att jag behövde ta på mig stövlar på grund av all snön. Det hade snöat 2 decimeter upp på fönster och dörrar. Det yr och driver snö ute också men plogbilen hade varit ute någon gång i natt eller morse. Jag drog på mig stövlarna som sagt och sköt uterumsfönstret åt sidan och traskade ut men jag kom inte särskilt långt innan jag skönk ner till låren i den iskalla snön. Det hade drivit över våra "skyttegravar" som maken skottat denna vinter för att vi skall kunna ta oss fram från huset till brevlådan och bilen. Helt sjukt är det! Jag fick altså vända och gick in och satte på TV:n istället. Maken började röra på sig i bingen och börjar så sakteliga förstå att det kommit ofantliga mängder snö, men han tog på sig och gick ut och i brevlådan som han fick skotta fram så ligger dagens tidning! Helt ofattbart! Vårt tidningsbud är verkligen fantastiskt!

Jag skrev ju i föra inslaget att jag ångrade att jag inte pratat mer med pappa om hans liv, men nu när vi börjat röja i hans lägenhet för att tömma den till månadsskiftet så visade det sig att han i chiffonjen hade sparat massor av kort, tidningsurklipp, träningsdagböcker, sjömansböcker och all sköns dokumentation över hans liv innan han träffade mamma så där fanns allt svart på vitt. En dagbok från 1939 berättade om hans äventyr under kriget då han var ombord på pansarbåten Hennes Majestät Drottning Victoria och i den berättar han hur de blev prejade av krigsbåtar på Nordsjön.

Jag trodde inte alls han sparat så mycket eftersom jag alltid uppfattat honom som en typisk "slit-och-släng-man". Jag förstår inte varför han aldrig visat att han hade allt kvar. Kanske trodde han inte vi var intresserade? Eller så tyckte han om att använda minnet när han berättade. De få gånger vi frågade om något så fanns ju allt kvar i minnet. Många äldre blir ju dementa men det blev aldrig pappa. Han var aldeles klar ända in till slutet.

Han hade näsan inte sparat någonting alls från tiden efter han träffade mamma, med undantag från några kort jag skrivit till honom när han fyllde år och hade namnsdag och så förståss alla fotografier vi givit honom på barnen. Något sött brev från Marcus när han precis lärt sig skriva och sånt hade han också sparat och det gjorde mig väldigt rörd när jag hittade.

Idag går både jag och maken omkring med stela nackar som kommer av något slags virus. Jag blir ju aldrig numera förkyld utan får värk i kroppen istället och det har jag haft denna veckan något aldeles fruktansvärt. Jag är nu mycket bättre men nu har altså maken drabbats och vi värmer vetekuddar i ugnen och lindrar smärtan med.

Callemannen spelade basketmatch idag i Engelbrektskolan och det var vår tur att fixa kaffe med dopp som såldes för att få in lite pengar till laget. Det var trevligt och killarna gjorde en bra och väldigt spännande match. Det var mycket jämt och slutade 61-61 så det blev 5 minuters förlängning och det slutade med att Göteborgslaget Bosnia tog hem segern.

Gamla vaser får nytt liv.

Idag och igår har vi varit och rensat i pappas lägenhet och en gammal brun ful glasvas som jag tog hand om, fick jag för mig att jag skulle få ren. Det var en massa vita ränder innuti den. Jag googlade på hur jag skulle göra och fick tips om att först skölja länge i varmt vatten, sedan koka upp vatten som man slår i vasen tillsammans med citronsyra, maskindiskmedel och några droppar yes. Sagt och gjort. Jag kom på att jag har en massa andra gamla vaser med liknande vita hinnor innuti, så jag tog hela gänget och se: De blev gnistrande rena och fina. Jag polerade också med vanligt salt efteråt. Bara den bruna vasen från pappa hade lite vita streck kvar sedan i alla fall. Men det var ett bra tips!

Livet stannar upp ett tag...

Lördag morgon gav min älskade pappa upp andan och for hädan efter en tids sjukdom.
Han var 90 år och hade som han själv sa haft ett bra liv och tyckte inte det fanns så mycket kvar att leva för när kroppen inte längre orkade med.

Ändå drabbar sorgen oss mycket hårdare än vad jag föreställt mig och den kan komma vällande när man minst anar det.

Min pappa har alltid varit en envis kraftkarl som var van att klara av det mesta själv. Han tyckte inte om när hans kropp med åren svagare och när han inte längre kunde röra sig utan rullatorn var det inte längre särskilt kul.

Han gick till sjöss som 14-åring efter en barndom i ett fattigt torparhem utanför Kumla. Han lastade apelsiner i medelhavet före kriget och under kriget tjänstgjorde han på en utav isbrytarna utanför Sveriges kust. Han var en duktig tävlingscyklist under 40-talet och en bit in på 50-talet och körde professionellt för Monark under några år.

Idrottsintresset var något som aldrig övergav pappa och jag brukar säga att jag och min bror är "vaccinerade" mot idrott, då vi hade så mycket av den varan när vi växte upp så intresset inte riktigt infann sig. Han tittade gärna på cykellopp och skidor på TV och det enda han såg fram emot var egentligen OS som han nu inte hann uppleva.

När vi växte upp hade han egen tvättmaskinsfirma i källaren och han åkte runt till hyreshusen och även till privatpersoner och lagade tvättmaskinerna när de gick sönder. Han var alltid mycket ärlig och sa precis vad han tyckte och han spetsade ofta sina kommentarer med humor, ända in mot slutet faktiskt.

Därför var så svårt att se pappa den sista veckan, då han endast låg till sängs och blev svagare och svagare och det är då det plötsligt går upp för en hur mycket man älskar honom och hur tacksam man är för allt han gjort för oss. Jag är glad över att jag hann att berätta det för honom.



Det finns dock saker jag ångrar och ett utav de sakerna är att jag inte pratade mer med honom om förr. Jag skulle gett mig mer tid att hälsa på honom och fråga honom om saker i hans liv. Nu gäller det att inte gräma sig för mycket utan inte upprepa samma misstag utan prata mer med mamma.
DU FATTAS OSS!!