Vi har haft en sagolik helg i Stockholm maken och jag. Vi kom dit i fredags kväll i strålande sol och checkade in på hotell Sign vid södra bantorget. Vi hade tur och blev "uppgraderade" dvs fick ett utav de finaste rummen med utsikt över hela Stockholm på 10:e våningen. Det var fönster från golv till tak och vi satt där bara och njöt av Stockholms kyrktorn, skyskrapor och södra Latin mittemot innan vi tog en drink i baren och gick till den anrika restaurangen Wasahof på Dalagatan 46. Astrid Lindgren bodde 60 år i lägenheten ovanför restaurangen. Vi åt välsmakande ostron och hummer där för ska man äta ostron någon gång i sitt liv, så är det där man får de bästa!
Vi hade bokstavligt talat Stockholm för våra fötter i två bemärkelser denna helg: Vi gick ca 50 000 steg under helgen och så utsikten! Vi lyckades dock med konststycket att missa det mesta av det sagolika prinsessbrölloppet eftersom vi även fokuserade på god mat , fint sällskap (eller "sälle" som skåningarna säger) och en fantastisk magnefik operaföreställning på den fina gamla operan vid arvfurstens palats. Vi såg Tosca av Puccini och jag fick en sådan häftig upplevelse i tredje akten som jag aldrig har råkat ut för innan. Vi har ju varit på många operor av Mozart, Verdi och Puccini och jag tycker egentligen att operamusiken kan vara ganska tråkig emellanåt, men ibland får man små upplevelser när man känner igen någon fin aria, men denna gången blev jag helt tagen när den målaren Cavadorossi sjön "sången om livet" som arian oftast kallas eller som den heter: "E lucevan le stelle" Det var helt underbart!
Det var en halv miljon människor som kantade gatorna för att se kotegen med Viktoria och Daniel och vi var ju i folkhavet och trängdes eftersom vi tog oss till slussen och Gondolen där vi åt före operan och tillbaka för att inte missa operaföreställningen kl 18.00. I första pausen gick vi ut på strömparterren och där hörde vi folkets jubel, men vi såg inte brudparet eftersom en stort träd skymde! Däremot gick vi i söndags ner på Skeppsbron för att titta på de fina båtarna och där på Dannebrogen stod alla sjömännen i givakt så vi stannade och där kommer den danska drottningen Margarethe ut och hälsar på befälen och höjer handen och vinkar till oss och alla andra som står på kajen. Vi stod inte längre än 10 meter ifrån henne, så vi kunde inte riktigt med att ta fram kameran och fota henne. Så det var ju skönt att åtminstone ha sett en kunglighet live efter denna resa!
