Snön ligger kvar och kylan håller i sig och det innebär att vår kisse Maja vägrar alla inviter på att gå ut. Om man med våld lyfter ut henne, så dröjer det inte längre än max 5 minuter innan hon står och jamar uppfodrande utanför någon utav dörrarna. Då har man inte hjärta att låta henne stå där särskilt länge faktiskt. Det vore djurplågeri. Så det är sammanlagt lätträknade minuter den damen varit ute sedan Lucia. Hon var inte ute på hela veckan vi var på Teneriffa berättade vår granne, som hade till uppgift att gå in och se till att hon hade mat och vatten.
Igår hände något jag inte trott vi skulle få uppleva här i stan och det två gånger!
Det började när vi just tagit lunch igår på jobbet. Vi var några stycken som just hade värmt vår mat i micron och vi satt där så plötsligt Poff! Allt blev tyst och ljusen slocknade. Det här känns lite scarry sa jag. Någon annan sa:-"De sa att det kunde bli strömavbrott idag eftersom temperaturen skulle bli så låg och då går det åt så mycket el att det inte skulle räcka". Jaha det var ju bara att konstatera att vi hade haft tur som hunnit värma vår mat. De andra som kom upp efter oss, fick äta sin mat kall.
Vi hade ju väldigt ofta långa och besvärliga strömavbrott på 80-talet (ja även på 90-talet och faktiskt långa sådana även på 00-talet när vi råkade ut för Gudrun och Per) när vi bodde på landet, men där var det något annat. Där visste man att det hörde till vanligheterna och det var något man fick räkna med. När vi fick strömavbrotten där var det oftast i samband med stark blåst, så luftledningarna gick av p g a något träd som lade sig över dem. Då var det bara att kavla upp ärmarna, tända fotogenlampa, stearinljus och hämta ved, tappa upp lite vatten(så man har om det skulle vara i dygn) och elda i vedspisen. Oftast fick det även som påföljd att jag bakade något i vedspisen av bara farten. Det fanns ju inte mycket annat att göra om det var mörkt.
Nu kändes det som sagt lite skrämmande när strömmen försvinner i stan en helt vindstilla dag med 12 minusgrader och strålande sol utanför fönstret. Det är ju inte mycket man kan göra mer än att sätta upp böcker och städa i de hyllor där man kunde se någorlunda för det blev ju ganska mörkt längst in i bokskogen. Strömavbrottet varade drygt två timmar faktiskt och vi övervägde att stänga om inte strömmen kommit tillbaka när det började mörkna, men som tur var slapp vi det.
Jag som hade åkt på stängningspasset konsaterade att bibliotekssystemet var minst sagt lite svajigt under kvällen och vakten som skall dyka upp en kvart före stängning kom inte p g a bilproblem förrän efter stängningen och då hade vi lyckats få ut de stackars kunderna själva, som envetet dröjde sig kvar för att skriva ut något viktigt.
Marcus kom och hämtade mig och när jag kom hem hade maken städat och stod och lagade en ganska komplicerad rätt men vad händer då? En strömfas går och ugnen och flera saker fungerar inte till makens stora förtvivlan. Ni kan läsa mer om hur det gick på mat och vinbloggen. Efter en stund försvinner all el och vi fick tända upp en massa stearinljus vi hade redan eldat så mycket så det var jättevarmt i huset, annars hade vi lätt kunnat tända en brasa till. Vi kunde konstatera att vi inte var ensamma om det, men det är ändå läskigt när sådant här händer och man känner sig små och så fruktansvärt utlämnade på något vis. Vi fick tillbaka strömmen vid 12-tiden, men då var det ju så dags då skulle vi ju gå och lägga oss. Marcus som hade varit ute i skogen och grillat korv(sic!)hela kvällen kom hem och gjorde oss sällskap den sista timman. Det var ju en ganska trevlig fredagskväll trots detta missöde med strömmen, det är ju ganska hög mysfaktor med stearinljus och gitarrmusik faktiskt.
