Maken sussar på soffan efter att ha kört lillsonen med två kamrater till Oslos flygplats Gardemoen för vidare transport mot Aten. Flyget gick 6.00 så de fick bege sig härifrån klockan 12 i natt. Det är ju inte så lätt att sova i förskott så en något trött make kom hem klockan halv tio i morse när jag låg i solen på balkongen och läste Borås Tidning.

Lillsonen har ringt och meddelat att de kommit lyckligt och väl fram till kamratens hus utanför Aten och det känns jättebra. Flygresan hade gått bra och det är väl inte så konstigt att det känns nervöst att skicka iväg 3 stycken 14-åringar ensamma. Värst var det nog ändå för maken som följde dem så långt han kunde till säkerhetskontrollen där han stod och spanade efter dem. Nu hoppas vi bara att det går bra de 14 dagarna han skall tillbringa därnere hos kamratens pappa, mormor och morfar som bor där.


E och jag har ju varit en vecka och hälsat på Hanna som jobbar på Cypern. Vi hade en underbar vecka. Hanna jobbade ju mesta tiden tyvärr men vi hann ändå med att träffa henne varje kväll och hon gav oss varsin fantastisk massage på hotellet där hon arbetar som hudterapeut. Dessutom var vi på badutflykt på hennes lediga Måndag. Hon är ju bara ledig en enda dag i veckan. Vädret var helt fantastiskt hela veckan därnere. Solen sken från en klarblå himmel och det var varmt och skönt i vattnet.


Vi träffade ett jättetrevligt äldre par på resan. De var operasångare och vi umgicks hela veckan. De var också med oss när vi två gånger var och tittade på showerna på ett utav hotellen Hanna arbetar på. Det var bara lite vemodigt att dels lämna Hanna där nere och våra nyfunna vänner som skulle stanna en vecka till.

Jag skrev ju i föra inslaget att jag ångrade att jag inte pratat mer med pappa om hans liv, men nu när vi börjat röja i hans lägenhet för att tömma den till månadsskiftet så visade det sig att han i chiffonjen hade sparat massor av kort, tidningsurklipp, träningsdagböcker, sjömansböcker och all sköns dokumentation över hans liv innan han träffade mamma så där fanns allt svart på vitt. En dagbok från 1939 berättade om hans äventyr under kriget då han var ombord på pansarbåten Hennes Majestät Drottning Victoria och i den berättar han hur de blev prejade av krigsbåtar på Nordsjön.

Jag trodde inte alls han sparat så mycket eftersom jag alltid uppfattat honom som en typisk "slit-och-släng-man". Jag förstår inte varför han aldrig visat att han hade allt kvar. Kanske trodde han inte vi var intresserade? Eller så tyckte han om att använda minnet när han berättade. De få gånger vi frågade om något så fanns ju allt kvar i minnet. Många äldre blir ju dementa men det blev aldrig pappa. Han var aldeles klar ända in till slutet.

Han hade näsan inte sparat någonting alls från tiden efter han träffade mamma, med undantag från några kort jag skrivit till honom när han fyllde år och hade namnsdag och så förståss alla fotografier vi givit honom på barnen. Något sött brev från Marcus när han precis lärt sig skriva och sånt hade han också sparat och det gjorde mig väldigt rörd när jag hittade.

Idag går både jag och maken omkring med stela nackar som kommer av något slags virus. Jag blir ju aldrig numera förkyld utan får värk i kroppen istället och det har jag haft denna veckan något aldeles fruktansvärt. Jag är nu mycket bättre men nu har altså maken drabbats och vi värmer vetekuddar i ugnen och lindrar smärtan med.

Callemannen spelade basketmatch idag i Engelbrektskolan och det var vår tur att fixa kaffe med dopp som såldes för att få in lite pengar till laget. Det var trevligt och killarna gjorde en bra och väldigt spännande match. Det var mycket jämt och slutade 61-61 så det blev 5 minuters förlängning och det slutade med att Göteborgslaget Bosnia tog hem segern.

Blöt skolavslutning

Igår regnade det 25 millimeter hos oss. Det blåste och regnade i stort sett hela dagen. Trist för alla barn och ungdomar som slutade skolan. Jag led med de stackarna som tog studenten. I år hade vi dock ingen student men väl en liten skolgrabb.

Vi fick vara inne och vi hade den stora äran i år liksom förra året att vara klassföräldrar. Vi klassföräldrar hade bakat var sin jätte-jordgubbstårta som vi bjöd på. Jag klarade dock inte att äta tårta klockan tio på morgonen när frukosten knappt hunnit ner i magen, men så var det heller inte min idé med tårtorna. Nej det skall erkännas att det är inte min grej alls med sockerkakstårtor. Det är snarast mitt hatobjekt med just sockerkaka. Det var ordergivning på högsta nivå av eller några av de andra klassföräldrarna att det skulle göras jordgubbstårtor. Som jag misstänkte var det också på tok för mycket tårta och vi skänkte överskottet till gamlingarna som också äter där på skolan då ålderdomshemmet ligger vägg i vägg.

Många av barnen och dess föräldrar orkade dock äta tårta vid den tiden på dagen och det var antagligen uppskattat. Callemannen slutade sexan så det var lite extra festligt för dem. I höst skingras de och kommer i olika klasser på olika skolor.


Callemannen delade ut blommor till sina lärare och lärarna delade ut rosor till alla sexor i idrottshallen som avslutningen fick hållas i för omväxlings skull och inte ute som det brukar vara. Väderleken tillät liksom inte att vara ute.

Callemannen har haft en riktigt bra fröken detta år som har lärt honom fått kläm på matten.


Efter det ceremoniella åkte vi till Göteborg och gick på Universeum och min kamera hade den dåliga smaken att bli batterilös så jag fick inte ett enda kort på hajarna och de vackra fåglarna i regnskogen. Shit happens!

Efter lunchen som intogs på en restaurang på Södra vägen tog lite shopping vid till Callemannens stora förskräckelse, men det varade inte så länge. Ett besök på Laura Aschley och NK. En snabbtitt och påhälsning hos makens syster och Callemannens kusiner avslutade examensdagen.

Vår eller sommar?

Häromdagen bestämde jag mig för att lägga ut lite vårbilder här i bloggen, men jag kom inte in på Internet hemifrån och maken var i K-stad så jag brydde mig inte att ta reda på var felet låg. Jag kommer att lägga in korten så fort det fungerar hemma igen.

Jag roade mig med att springa runt i trädgården när jag kom hem från jobbet i Onsdags och fotade blomknoppar och även utslagna blommor.

Nu har ju våren kommit med stormsteg och idag är det faktiskt sommar ute och prognosen talar om fortsatt sommar över helgen. Kan det bli bättre? Jag för min del älskar sol och värme. Jag kan helt enkelt inte få nog känns det som.

Vi har nu kommit in i rutinerna igen efter Tenerife-resan och nu bevarar vi minnena ljuvt och njuter av dem. Vi tog all-inclusive igen eftersom det var så lyckat när vi var på Fuerteventura förra året. Det enda vi inte var så nöjda med där var miljön i restaurangen. Det tänkte vi på nu och vi valde ett litet hotell som hade möjlighet till att sitta ute och äta lunch och en supermysig restaurang. Det visade sig dock att deras vin var helt odrickbart. Jag provade rött och vitt och till och med rosé som är något av ett fult ord hemma, men det gick bara inte att dricka något! Helt ofattbart. Maten på kvällen var inte baserat på några bra råvaror utan kokta grönsaker och segt kött som smakade ungefär samma oavsett var det var för något. Till och med fisken smakade som den osmakliga kycklingen. När jag frågade var det var för fisk fick jag till svar: Similar as Tuna. OK? Som tur var var luncherna bra och tre dagar hade restaurangen stängt till förmån för utelunchrestaurangen som hade grillbuffé och en kväll italiensk buffé. Det var fräscht och helt OK. Men vad bra man har det när man är ute så här! Det är bara lyxproblem man har minsann och fördelen med all-inclusive är ju att man har väldigt bra koll på ekonomin. Allt är ju redan betalt och det är bra nu när kronan står så lågt.

I morgon åker Callemannen på basketturnering och är borta hela helgen och då blir det bara "orginalfamiljen" hemma som Marcus (vår förstfödde) brukar kalla oss tre. Marcus är nämligen hemma nu igen och stannar någon vecka tills det är dags för honom att åka iväg till "landet långt långt borta". Det vill jag inte ens tänka på.

Ommöblering

När vi bodde i våra stora hus, var jag galen i att möblera om så fort jag fick en chans. Jag ändrade till och med på rumsfunktionerna, så plötsligt en dag när familjen kom hem kunde de upptäcka att TV-rummet var i något annat rum och matsalen var flyttad till kontoret osv...

I detta hus finns mycket begränsade möjligheter till sådana utsvävningar men när Callemannen och maken inte var hemma passade jag på att ändra om i Callemannens rum


Så här såg rummet ut innan jag började flytta runt alla möblerna.



Och så här blev det efteråt. Så mycket bättre!

Jag har velat att han skulle ha sängen där ända sedan vi flyttade hit för över ett år sedan men Callemannen har vägrat att ändra om något, så jag har smidit mina planer minsann. Rummet är ju lite långsmalt och det avhjälps nu genom att sängen tar lite av längden samtidigt som det blir lite mer bredd i rummet. Garderoben är ju inte helt optimal men så småningom åker den not ner i förrådet tillsammans med allt annat vi inte får plats med. Nu fick den stå på ena långsidan av rummet.

Callemannen blev nu av med alla sina barnsliga gossedjur som han vuxit ifrån. Nu vilar de nere i förrådet tillsammans med alla hans bilar och "gubbar" som han inte längre leker med. Det lilla gröna bordet behöver han nog inte ha, men skrivbordet åkte ner i torkrummet för att hysa diverse sygrejer. Calle använde ändå bara skrivbordet som bunkringsplats för allsköns saker. Han sitter alltid vid köksbordet när han gör sina läxor.

Fototriss: Fel sak på fel plats.

Jag tyckte dagens tema på fototriss var lite svårt men efter lite letande i fotoarkiven så hittade jag tre bilder på mina barn där jag tyckte de hade fel saker på fel plats:
1. Callemannen som är rädd för kryp och först blev livrädd för denna stora fina syrsa som hoppade på honom.
2. Emelie som tog på sig sin julklapp på julafton. Mc-hjälm på inomhus- Snygg tjej i fel förpackning så att säga.
3. Tuffingen Marcus med blommor i händerna- Ack så fel men trevligt.
Fler tolkningar på temat hittar du på fototriss hemsida här.

Härligt en ledig dag till!

Det kändes lite konstigt att jobba igår, för idag var det ju ledigt igen!

Idag har Marcus, maken och jag varit och köpt en brandvarnare och satt upp i Hannas fina lägenhet. Vi kunde konstatera att Pinocchio hade fått lite vit frost på lilla huvudet.

Vi skall snart åka och hämta Callemannen som åkte iväg till sin gamla kompis i Tvärred igår. Det var lite konstigt utan honom i natt, men Marcus tyckte det var bra då fick han sova i hans säng. Calle har ju numera TV på rummet och det ar ju bra för Marcus som då kunde se ishockeymatchen där i natt.

Sedan skall vi träffas hela familjen och äta. I morgon tar Marcus nattåget tillbaka till Arvidsjaur och sedan vidtar vidare transport till Landetlångtborta på Måndag! Huva!!!

Shop till you drop

Ja det får inte stå för mig då utan maken igen som ville ha med mig på en shoppingrunda till Gällstad igen. Callemannen behövde jacka, jeans tröja, kalsonger och T-shirts och som tur var så var han också på shoppinghumör. Det blev lite smått och gott till de båda herrarna och när de var klara och ville åka hem så fick de snällt följa med mamma till Bolagret där undertecknad gick och frossade i badrums- och köksartiklar. De båda männen hittade möbelavdelningen och Callemannen säger till maken: Vi talar inte om för mamma att den här avdelningen finns! Men de behövde inte oroa sig för mamman var trött på att gå i affärer och ville hem och ta sin lördagsdrink i solen och vänta på den goda maten.

Vad mer som hänt under veckan som gick:
Sjukt mycket att göra på jobbet.
Magisteruppsatsen börjar bli färdig och skall lämnas in på Tisdag.
Hanna har skaffat kattunge, Lizzi.
Maken varit borta tre dagar (på jobb förståss).
Vädret har varit strålande.
Callemannen trivs bra i nya skolan.
Våtvästgympan startat och jag köpt ett kort för att träna tre gånger i veckan vilket jag faktiskt hunnit!

Skolstart

Idag börjar Callemannen i ny skola. Han var lite nervös igår för han ringde mig två gånger på jobbet och det brukar han inte göra. Han har ju många kompisar och han ska cykla dit med en utav dem. Vi får hoppas att det håller upp.

Igår när jag skulle gå från jobbet och handla lite mat på vägen råkade jag ut för världens skurar. Himlen fullkomligt öppnade sig och jag blev blöt som en katt. Som tur var hade jag igår bilen så jag slapp gå/cykla eller åka buss i det tillståndet. Hur mycket regn finns det egentligen. På sätt och vis är det bra att det regnar för då behöver vi inte vattna i vår trädgård. Jag har planterat buxbomsplantor och lavendel i en rad nerför hela trappan. Det blev så tjusigt.

Nässelsoppa

Idag var det dags för årets nässelsoppa. Det brukar bli det så här års när nässlorna tittar fram i trädgården. Jag tror inte jag gjorde det de åren vi bodde nere i stan, men i Tvärred blev det alltid minst en gång om året. Ljuvligt. Callemannen tyckte det var helt OK fast han protesterade lite när han kom in. Men det gick ner tillsammans med ett hårtkokt ägg, några köttbullar och en smörgås.

Jag är helt slut i ryggen, för jag flyttade pionerna och det innebar en massa grävande förståss och maken har flytt sin kos till K-stad. Vi får se om de överlever, för det är inte bra att flytta Pioner på våren, då blommar de inte på några år. De skall helst delas och flyttas på hösten. Men ibland har man inget val liksom. Då är det bara att gilla läget.

Solen skiner

Jag blir så lycklig när solen skiner in på min stora härliga balkong. Men kallt är det fortfarande.

Vad som däremot gör mig bedrövad är när jag hör på nyheterna om den lilla tioåriga flickan som försvunnit i Dalarna. Det gör mig så beklämd och jag lider med de stackars föräldrarna så jag vill gråta.

Skickade iväg lille Calleman aldeles ensam ner till bussen i morse. Eftersom jag är tjänstledig denna månad, måste han åka själv. Men jag intalar mig att det är nyttigt för honom att klara sig på egen hand. Han tycker ju dessutom att det är kul att åka buss, vilket inte hans mamma tycker. Konstigt att jag inte är mindre hönsmamma med honom, när de andra tre är vuxna och har klarat sig bra. Lika orolig är jag fortfarande för mina små. Jag tänker mer och mer på att köpa mig en liten Toyota Yaris igen eftersom maken så ofta är borta med bilen. Man blir lite handikappad utan bil.

Gud hör bön

Lördag är veckans bästa dag. Eftersom jag har migrän sedan ett par dagar är det lite trist men den är inte så illa så jag behöver ligga i ett mörkt rum i allafall som vissa med migränbesvär får. Jag behöver gå ut och promenera så jag får igång blodcirkulationen och bli lite anfådd så brukar det lätta lite. Igår tog jag ryggsäcken och knallade iväg till Byttorps ICA-butik ca en halvmils promenad i skog och på gångvägar. När jag kommit fram var jag helt slut men migränen hade lättat lite. Jag undrade dock hur jag skulle orka med en full ryggsäck uppför alla backar.

Gud hör bön och jag träffade en gammal skolkamrat från Strömma lanthushållsskola på Ica. Karin från Bredared. Vi hade en hel del att snacka om och när hon frågade om hon skulle skjutsa hem mig, var jag inte sen att tacka ja.

Idag har vi också tagit en promenad på ca en halvmil. Vi åkte sedan och handlade räkor i Räkboa på Byttorp, samt lite annat smått och gott på Ica. Väl hemma satte vi på Pavarotti, tände i brasan och satte oss och avnjöt våra räkor. Callemannen ville dock inte gå hem från kompisen Philip som han hittat på gatan för några veckor sedan.[sic] Ja han bor på gatan och de leker så bra.

Negerbollar och salta kisar

Ja så skulle man vara duktig då och baka när man är hemma med lillmannen, vilket man inte har gjort på väldigt länge. Calle såg lite pillemarisk ut när jag frågade om jag skulle baka negerbollar. Nej mamma det heter chokladbollar! Det är inte lätt att byta namn på något som är inpräntat i den gamla kokboken och i ens barndomsminne. Bäst att stryka över. Sagt och gjort. Jag passade också på att vara lite innovativ och ta i ett halvt kryddmått salt för att balansera upp det söta lite. Det var ingen match att återuppta sina bakkunskaper på det planet, och se där i skåpet stod ju redan en liten skål med pärlsocker. Maken måste ha fått över vid något tillfälle.

När bollarna var färdiga skulle de in i frysen ett tag innan avsmakning, men sugen som jag blev, kastade jag snabbt in en i munnen och mumsade i mig. Men hujeda mig vad salt det var! Det kan inte vara möjligt med så lite salt i smeten. Allt kanske hade hamnat på ett enda ställe! Om inte... Oj då Pärlsockret visade sig vara grovt salt, vilket bekräftades av maken per telefon. Men hur kunde du vara så dum och inte smaka först? Ja säg det. Det var bara att "sopa" bort allt grovsalt från de salta kisarna och så hälla på rikligt med pärlsocker... ur paketet denna gång. Bäst att vara på den säkra sidan. Ja så går det när husmodern övergiver sitt kök... Ingen ordning på allting...

Regnig måndagmorgon

Ja visst kunde det varit bättre! Idag fick jag gå upp klockan fem, då jag fick köra maken till tåget. Han har kvicknat till nu efter sin influensa, och Callemannen är fortfarande febrig och hostig. Jag tyckte därför att det var bra att bilen var hemma, ifall jag måste köra Calle till doktorn. Jag passade på att åka till jobbet direkt och jobba, då jag har ett morgonpass. Jag kan ju åka hem efter det till Calle. Inte så kul att lämna honom ensam hemma, men jag väckte honom och kollade febern som hade gått ner, och han tyckte det var Ok med viss tvekan. Jag fick lova att komma hem efter mitt pass.

Dansa med Eros Ramazzotti

Ikväll fick hela familjen sitta och titta på "lets dance" istället för "Så skall det låta," för det annonserades att ingen mindre än Eros Ramazotti skulle vara med. Callemannen som fortfarande är väldigt sjuk låg i sängen och tittade på "så skall det låta" medan vi fick genomlida pass o dobble och slowfox till det allra sista. Då dök han äntligen upp. Min älskade Eros Ramazotti, och hela kvällen var räddad! Han sjöng som en gud så vackert, fast det hela verkade lite playback om jag skall vara riktigt ärlig. Det lät exakt som på skivan som jag lyssnar på minst en gång i veckan. Intervjun var ju heller ingen höjdare, där Eros inte kunde svara på något annat språk än -Italienska naturligvis. De tror fortfarande att de pratar ett världsspråk som alla skall behärska. Ja men han är förlåten, för jag älskar ju Italien!

Idag förärar oss förutom Eros vår dotter Hanna sin närvaro, och det är roligt. Maken har kvicknat till efter lite Konjak och har idag åstadkommit lite stekt biff med klyftpotatis till. Ja tur att han inte hade feber så länge. Jag började bli lite irriterad på allt sjukdomsprat. Kinespillren gör med andra ord nytta.

Mycket läsning och datorarbete idag

Idag har jag suttit HELA dagen framför den där förb-e datorn! Ja förutom då i morse då jag åkte iväg på min våtvästgympa, vilket är så förlösande härligt att jobba, basta och sedan åke hem till den väntande frukosten. Maken har stekt bacon och ägg.(Bli inte avundsjuk nu Monika när du läser detta) Byttorps finbageri fick påhälsning av mig på hemvägen och färska frallor inhandlades.

Jag har jobbat dels i ett ritprogram och ritat vår blivande uteplats i väster, och sedan har jag snabbläst tre tyska avhandlingar om Pippi Långstrump som jag sammanfattade i vår magisteruppsats. Den fjärde avhandlingen var på italienska och skummades därför igenom på fem minuter. Nu låter detta lite skrytsamt, (återigen, jag får skärpa mig) men det är inte min mening att förhäva mig, det låter mer märkvärdigt än det är. Jag har endast skummat för att fånga in metod, teori och slutsatser. Då ingen utav avhandlingarna bjöd på något engelskt abstract, så får man göra det bästa av situationen. Nu skall jag titta på Postkodsmiljonären, tätt följt av Melodifestivalen och försöka vara lite social med maken och lillcalle.

Stormväder!

Ute blåser det upp till storm och det har regnat senaste timmarna. Man ser hur vattnet piskar och flyger utmed gatorna! Inte kul. Maken kommer vid 18-tiden från Karlstad och jag överväger starkt att jobba till sent idag så jag slipper ge mig ut i detta!

Callemannen hade kommit hem välbehållen med bussen och hade klätt om till myskläder(!) och låg och käkade Snickers. Han lät så nöjd i telefon. Det är ju inte precis hans grej att byta om till myskläder, så han måste ha varit rejält våt och kall när han kom hem.

Fredagsmys!

Så var det då äntligen fredag igen! Härliga underbara fredag. Numera verkar veckan bara bestå av Måndagar och Fredagar tycker jag. Är det sant att tiden går fortare och fortare? Jag har en teori om att om man inte förändrar sin situation så går det bara fortare och fortare, för då har man ingenting att relatera till. Man måste med andra ord förändra sin tillvaro och flytta ibland, byta jobb då och då, gå kurser, och resa ut i vida världen.

Jag har ju inte bytt jobb på 13 år visserligen, men det har hänt en hel del i mitt arbetsliv. Vi har flyttat biblioteket och arbetsuppgifterna skiftar hela tiden. Idag har jag lärt mig att göra fjärrlån och det är en utav de få saker jag hittills inte har arbetat med. Det är jättekul! Jag började som nyanställd med att ha hand om fjärrlån ut, men det är ju en helt annan sak än fjärrinlån, som innebär detektivarbete i kataloger, medans fjärrutlån mest är att leta på våra egna hyllor.

I dag är det som sagt var Fredag och det innebär fredagsmys hemma med god mat och ett glas vin. Lillcalle får läsk och senare på kvällen chips, vilket hans mamma tyvärr också gärna sätter i sig. Vi försökte ett tag med att köpa de allra minsta påsarna, så att det bara skulle räcka till Calle, men det visade sig vara så oekonomiskt och det går ju inte an!

Kaotisk morgon!

Denna dag började inte alltför bra. Maken gick upp och åkte till Danmark klockan fem, för att hålla ett föredrag i Viborg på Jylland. Jag kunde naturligtvis inte somna om, fast jag lade mig sent igår. När det var dags att avgå till sena bussen så hittade inte Carl varken busskort eller nycklar. Han har ju varit ledig en vecka och ville inte lyssna på när mamman tjatade om det tidigare vid frukosten. Detta resulterade i att kaosmamman fick ett spel. Extranyckel fick prålas fram och busskortet hittades på väg till bussen i Carls jackficka! Ja så var det Måndag igen!