Ryggont

Har ont i ryggen efter trädgårdsarbetet tidigare idag. Dessutom har jag träningsvärk efter ridturen i torsdags. Det var en helt underbar ridtur vi gjorde sex tjejer från högskolan och fritidsföreningen Yggdrasil.
Har en ny mobil också som jag övertagit från dottern Emelie. Med den går det fota och skicka bilderna till en blogg.. bara det att det är inte till denna bloggen och det är stört omöjligt att redigera i den bloggen . N har jag dock äntligen lyckats spara de bilderna och få in dem här istället. Ni ser Helena och Ingrid på islandshästarna på bilderna.
Nej nu får jag nog ta och gå och duscha av mig trädgårdsdammet och sätta mig i uterummet tillsammans med maken och njuta av brasan. Ute är det ruggigt, regnigt och mörkt. Usch redan. Jag har ingen förkärlek alls för hösten som kommer krypandes nu ute.

Hej alla vänner!

Jag skrev ju i föra inslaget att jag ångrade att jag inte pratat mer med pappa om hans liv, men nu när vi börjat röja i hans lägenhet för att tömma den till månadsskiftet så visade det sig att han i chiffonjen hade sparat massor av kort, tidningsurklipp, träningsdagböcker, sjömansböcker och all sköns dokumentation över hans liv innan han träffade mamma så där fanns allt svart på vitt. En dagbok från 1939 berättade om hans äventyr under kriget då han var ombord på pansarbåten Hennes Majestät Drottning Victoria och i den berättar han hur de blev prejade av krigsbåtar på Nordsjön.

Jag trodde inte alls han sparat så mycket eftersom jag alltid uppfattat honom som en typisk "slit-och-släng-man". Jag förstår inte varför han aldrig visat att han hade allt kvar. Kanske trodde han inte vi var intresserade? Eller så tyckte han om att använda minnet när han berättade. De få gånger vi frågade om något så fanns ju allt kvar i minnet. Många äldre blir ju dementa men det blev aldrig pappa. Han var aldeles klar ända in till slutet.

Han hade näsan inte sparat någonting alls från tiden efter han träffade mamma, med undantag från några kort jag skrivit till honom när han fyllde år och hade namnsdag och så förståss alla fotografier vi givit honom på barnen. Något sött brev från Marcus när han precis lärt sig skriva och sånt hade han också sparat och det gjorde mig väldigt rörd när jag hittade.

Idag går både jag och maken omkring med stela nackar som kommer av något slags virus. Jag blir ju aldrig numera förkyld utan får värk i kroppen istället och det har jag haft denna veckan något aldeles fruktansvärt. Jag är nu mycket bättre men nu har altså maken drabbats och vi värmer vetekuddar i ugnen och lindrar smärtan med.

Callemannen spelade basketmatch idag i Engelbrektskolan och det var vår tur att fixa kaffe med dopp som såldes för att få in lite pengar till laget. Det var trevligt och killarna gjorde en bra och väldigt spännande match. Det var mycket jämt och slutade 61-61 så det blev 5 minuters förlängning och det slutade med att Göteborgslaget Bosnia tog hem segern.

Vaccinering eller inte vaccinering

Just nu går diskussionerna om man skall låta vaccinera sina barn mot den nya influensan eller inte. Likaså diskuteras om man själv skall vaccinera sig eller inte.

Plötsligt blev det så svårt att ta ställning. Jag var klar över att inte själv vaccinera mig eftersom jag är så känslig för att få in konstiga ämnen i kroppen men Callemannen tänkte jag faktiskt skriva på att han skulle få sprutan... tills jag förstod att det till och med finns barnläkare som tycker det är fel att massvaccinera barnen. Ja det tål att tänkas på och stötas och blötas.

Hur gör vi nu? Vi tänkte ju åka iväg efter jul till något varmt land som Egypten eller liknande och man vill ju inte att någon skall bli sjuk när vi är där eller strax före så vi inte kan åka. Samtidigt vill man inte vaccinera sina barn om vaccinet inte är ordentligt utprovat innan heller.

Jag var ju jättesjuk 1995 i influensa och låg i feber tre veckor och efter det fick jag fibromyalgi och vaccinerade mig flera år i rad mot influensor. Till slut fick jag skov av värk efter vaccineringarna och slutade med det.

Nu när jag säger att jag inte skall vaccinera mig så får jag höra att det är osolidariskt mot andra! Jag vet varken in eller ut just nu...

Man ska aldrig säga aldrig.....

Sitter man gång efter gång i fikarummet på jobbet och säger att man inte varit förkyld på flera år så klart det straffar sig till slut.

Folk faller som käglor på jobbet, den ena efter den andra blir liggandes och samtalsämnet i lunchrummet på rasterna är givet. Jag som hatar detta samtalsämne försöker snabbt få igång något annat att prata om men då och då slinker det minsann ur en massa grodor ur min mun som: -"så känsliga", "jag har inte varit förkyld sen jag hade min influensa 1995" o s v.

Nu fick jag äta upp det minsann för nu sitter jag här med ett huvud som känns 10 nummer för stort och en hals som känns som om den vore belagd med sandpapper invändigt.
Så fick man bevis för att man tillhör de dödliga trots allt...

Ja det kunde vart värre säger jag men jag väljer att stanna hemma ett par dar för att inte smitta ner mina kära arbetskamrater som ännu inte fallit dit och även de presumtiva bussresenärer som jag skulle tvingats frottera mig med under min bussresa till och från arbetet. Maken är nämligen i K-stad och kan inte köra mig och att promenera till jobbet som jag numera alltid gör är inte att tänka på i min kondition. Det var nog tur att maken inte var hemma för jag har väldigt svårt att motivera mig att stanna hemma, men nu lämnade jag min Filofax (och därmed mitt minne) på jobbet igår eftersom jag inte vill släpa på den när jag promenerar, så jag vet inte riktigt vad jag missar.

Jag har funderat på att köpa mig en bra ryggsäck, bättre skor och sportigare kläder plus en ipod eller liknande att lyssna på böcker när jag tar min dagliga en-timmes promenad till jobbet, för nu känner jag mig som en häffaklumpstant när jag i min nästan fotsida röda ullkappa och handväska går iväg på morgonen. Jag blir då och då "omkörd" av snabbfotatade yngre personer och de har just de attiraljerna. Det skulle bli ändå trevligare att gå morgonpromenaden då!

Keramiken missar jag ju ikväll också, men det får jag stå ut med. Mina kära keramik-kompisar klarar sig nog alldeles utmärkt utan sin Altzheimer-kamrat. Jag brukar nämligen råka ut för en släng av Altzhemer varje gång jag kommer dit. Det låter hemskt att skoja om det, men på något konstigt sätt vet jag aldrig vad jag har gjort gången innan när jag kommer dit. Jag hittar aldrig mina saker och vet inte vad jag skall göra. Varje gång är det så!

Jag har funderat på varför fram och tillbaka och jag har nu kommit fram till en teori om att det är för att jag befinner mig i en annan värld när jag kommer till keramikkursen. Jag tänker alldrig i veckorna på vad jag pysslar med där och när jag stiger innanför tröskeln på keramikkursen så måste det ta en stund innan jag är i den världen igen. Keramiklokalen ligger nämligen bara ett stenkast ifrån min arbetsplats och det är nog för kort för att jag skall hinna lämna jobbet.

Häxkonster och sparrisdrömmar

I kväll sitter jag ensam eftersom maken är i Husqvarna där han har hållit en workshop och efter det varit på hockey.

Callemannen har fått influensan och ligger i sängen sedan två dagar. Jag fick pyssla om honom med Wickinsmörjning och vitlök i örat. Nu tror ni väl att jag blivit lite tokig men man lägger en liten bit vitlök inlindad i bomull i örat när det värker och hjälper det inte så får man gå till doktorn. Det gör säkert ingen skada i alla fall.

Det låter lite som häxkonster, men jag hade ofta öroninflamation som barn och då fick jag alltid det. Jag vet egentligen inte om det fungerar för jag hör ju ganska dåligt men det hade jag säkert gjort ändå eftersom min doktor hade för ovana att sticka hål på trumhinnan med en nål.

Maken har beställt sparrisfrön på nätet som kom med posten idag. Det ska bli riktigt spännande att se om de tar sig och följa plantorna. Han drev upp sparris från frö när vi bodde i Tvärred.

Det tar tre år från och med att man sår ett sparrisfrö och tills dess att man försiktigt kan börja skörda sparris. Maken lyckades så bra med sina sparrisfrön förra gången och han vårdade de små plantorna så ömt, men tyvärr sålde vi huset den våren när det var dags att skörda första året. Jag hade friårsledigt 4 månader den våren/sommaren eftersom det var så mycket att göra med flytten och jag minns att jag var och varannan dag gick och plockade små sparrisar som jag åt baconinlindade till lunch, ljuvligt! Ja nu sålde vi ju gården (som tur var) till en kock som har vett på att vårda, anrätta och njuta av makens enorma sparrisodling som bestod av uppemot 20 plantor inalles.

Vi får se var det slutar nu, vi har ju inte den jorden eller den platsen nu.

Späckad vecka!

Den vecka som kommer nu känns som väldigt späckad med mycket jobb! Jag har massor att göra och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna allt, men det ger sig. Som tur är försvann migränen till slut igår kväll, men den var verkligen bland de värsta anfall jag haft. Ett tag på morgonen var den helt hanterlig och jag trodde den skulle ge sig helt efter lite frisk luft när vi gick en promenad i det vackra vädret och för säkerhets skull tog jag solglasögon på mig. Nej migränen blev värre igen och tilltog hela kvällen. Hur hade det gått om jag blivit tvungen att vara hemma i morgon! Jag har ju redan varit från arbetet två dagar då vi var i Lund/Malmö. Två riktigt trevliga dagar. Synd att man inte får resa ut lite oftare, det ger mersmak.

Vi var bortbjudna igår till vårt älskade Tvärred och det var så roligt att träffa vår forna granne igen. Det kändes så härligt att köra vår gamla väg som vi gjorde förr. Det kändes inte som om det förflutit någon tid alls. Konstigt man kom ihåg varenda gupp på vägen. Synd bara att jag hade så ont i huvudet som gjorde att vi fick åka ganska tidigt hem. L hade gjort en jättegod laxtårta och så fick vi Sachertårta till kaffet.

Våren som kom av sig...

I morse vaknade jag ånyå av att allt var vitt och kallt ute. Igår var en superfin vårdag, varmt och skönt. Emelie hämtade mig från dammiddagen kl 01.00 och då var det fem grader varmt och stilla. När vi parkerade bilen hemma började det blåsa upp och det kändes att ett oväder nalkades. Mycket riktigt kunde jag konstatera när jag gick upp.

Min älskade make som snart borde kunna kvalificera sig till kocklandslaget lagade en helt fantastisk tvårätters meny idag. Vi fick först någon slags spenatostbollar med ostsås på fyra olika italienska ostar. Mums. Varmrätten bestod av härlig Ossobuco d v s kalvlägg som han hade beställt från vår lokala handlare och förberett när jag var på dammiddag igår. Detta serverades med en spenattimbal och vita bönor. Allt kröntes av något som maken först var så upphetsad över att han hade lärt sig göra nämligen: Balsamvinägersträngar. Ni har säkert sett de svarta vackra strängarna som pryder alla gourmeträtter man får på restauranger. -"Nu har jag äntligen fått reda på hur man gör dem!" utbrast han glatt: -"Man kokar socker och balsamvinäger tills det blir lite tjockflytande och så gör man vackra svarta strängar runt tallriken." Jag bespetsade mig på detta. När vi så fick in huvudrätten så var det bara det att de svarta strängarna hade stelnat till någon slags hård kola på tallrikarna. Helt omöjligt att få bort. Men snyggt var det! Han är helt obetalbar min underbare make och kock! Det bästa av allt är att han tycker det är så roligt.

Idag tog vi en tur ut till brädgården och förhörde oss lite om snickare för vårens projekt. Vi åkte också en tur och köpte vårblommor för nästan två tusen kronor! Jag köpte orkidéer och pelargoner och vackra krukor. Så nu har vi fyllt upp fönsterbrädorna! Jag får ta kort på det i morgon.

Dammiddagen igår var inte så lyckad. Jag hade migränhuvudvärk igen och det kan ha varit en bidragande orsak till att jag inte tyckte att diskussionerna var så roliga. Tyvärr pratades det en hel del sjukdomar och annat som jag känner att jag inte har mycket intresse i och till råga på eländet så uppstod en häftig diskussion om barnuppfostran och jämställdhet där jag kände att det som sades var inte riktigt stämde överens med verkligheten. Dessutom blir jag så beklämd när jag ser hur ojämställda de är i sina äktenskap och att de dessutom inte är medvetna om det.

Ännu ett vitt uppvaknande!

I morse var det vitt igen. Igår regnade snön bort som tur var. Men nu altså fullt av snö igen överallt. Det är dessutom aldeles dimmigt, så det blir nog så småningom regn utav detta också. Att det ska vara så svårt för våren att göra riktig entré. Min förkylning har gått in i ett nytt skede från och med igår. -Snuva. Jag håller mig inne hela denna dagen.

Enkätundersökning!

Till höger på min blogg har jag en högst ovetenskaplig liten undersökning, för att se hur ni tar er till jobbet! Fyll gärna i den.

Idag är jag lite mer sjuk än igår, men inte tillräckligt sjuk för att inte blogga och läsa och skriva. Kinesiska piller är kanon!

Jag har uppdaterat mina trädgårdssidor också! Till höger.

Wikipedia har jag inte vågat mig på ännu att redigera i, men det kommer. Jag har hittat tveksamheter.

Håkan och George

Jag fattar inte varför Håkan Hellström blivit så populär? Jag begriper inte att han kallas för sångare över huvud taget. Jag får hålla i mig för att inte stänga av radion när de spelar hans hiskeliga låtar som låter lika illa allihop!

Sitter och väntar på att maken skall komma hem här. Idag har han varit i Karlstad över dagen. Igår var han i Luleå, Tisdags i Småland och i Måndags i Skåne. Han flyger och flänger till skillnad från mig som blivit en riktig "hemmavarg" Förutom idag då, när vi skrev på uppsatsen hela dagen. För min skrivkompis fungerar det bäst att träffas på biblioteket och då får man acceptera det.

Jag känner att jag håller på att få någon slags virus. Jag har varit fruktansvärt trött och irriterad. Jag kurerar mig för fullt med citron, euchinea och små piller som jag köpt på kinesiska apoteket. Vi får se om jag lyckas häva viruset. Jag hinner helt enkelt inte bli liggande nu!!!!

Jag vill slå ett slag för en superbra lunchrestaurang nämligen: Georges träkolsgrill. Vi var där idag igen och åt. Man får nästan lika mat som man får om man går dit på kvällen. Fräsch sallad och en köttbit eller fisk och så supergoda friterade potatisar till. Allt tillagat direkt på träkolsgrillen. Idag åt vi laxspett. Mums. De som har restaurangen och jobbar där är så supertrevliga också.

Om ni söker bra matställen i Borås har jag hittat en sida som stämmer överens på vad jag tycker också, även om de inte hade med Oliven och några andra bra matställen. Titta in här.

Underbar vårdag!

Blåsipporna blommar i vår trädgård och idag satt jag ute i solen en liten stund mellan alla göromål. Lagen om alltings djävlighet är ju att jag kände av att jag började må så himla dåligt natten mellan fredag och lördag. Magen var i uppror och jag kände att något var på gång. Då var det bara upp och svälja hela vitpepparkorn som brukar ta bort maginfluensa, för nu hinner jag inte bli sjuk. Gårdagen kämpades igenom med illamående och halvtaskig mage, men jag tror ändå att jag hävt maginfluensan med den hela vitpepparen. Tråkigt bara att jag inte var så pigg igår när vi var utbjudna av Roger och M för Roger fyllde 40. Vi var på Restaurang Oliven och åt jätte gott Gambas till förrätt och Oxfiléspett till huvudrätt. Vi gick vidare och tog en öl på Bishop Arms, och min kära make blev ofredad av en äldre dam som högg tag i honom och undrade vad han gjorde i kväll!!!! Något chockade blev vi följda till dörren av R o M. Vi lånade dotterns lägenhet som ligger i samma kvarter som Bishop, så det var bekvämt.

I morse var det Anders tur att känna av att maginfluensan var nära förestående. Då var det bara att fram med vitpepparen igen. Nu känner vi oss ganska OK. Men är det inte typiskt. här går man och är kärnfrisk (Jag i alla fall) och så när man ska ut och resa så...

Det värsta jag vet är att packa. Jag vill inte ta med för mycket och inte för lite, ändå vill jag ha rätt grejer med. Det är så himla svårt

In memorian

Vår kära katt MUFASA fick åka till vetrinären idag och avlivas, det känns ledsamt men ändå skönt att vi äntligen kunde besluta om detta. Han har haft epilepsi flera år och det senaste har även hans njurar varit dåliga. Det känns svårt att ta ett sådant drastiskt beslut, men nånstans finns minnet av hans pappa som också hade dåliga njurar och han blev så dålig när vi var i Thailand (för exakt fyra år sedan) så våra grannar som hade hand om katterna då fick ta honom till vetrinären och konstatera att endast avlivning var lösningen. Det var jättejobbigt både för dem och oss. Detta ville vi inte vara med om en gång till utan tog därför "tjuren vid hornen" och idag tog Anders honom till vetrinären, där han stilla somnade in klockan 11. Han har gjort sitt nu och vi har ju kvar hans lilla dotter Blondie som är så kär.

Dansa med Eros Ramazzotti

Ikväll fick hela familjen sitta och titta på "lets dance" istället för "Så skall det låta," för det annonserades att ingen mindre än Eros Ramazotti skulle vara med. Callemannen som fortfarande är väldigt sjuk låg i sängen och tittade på "så skall det låta" medan vi fick genomlida pass o dobble och slowfox till det allra sista. Då dök han äntligen upp. Min älskade Eros Ramazotti, och hela kvällen var räddad! Han sjöng som en gud så vackert, fast det hela verkade lite playback om jag skall vara riktigt ärlig. Det lät exakt som på skivan som jag lyssnar på minst en gång i veckan. Intervjun var ju heller ingen höjdare, där Eros inte kunde svara på något annat språk än -Italienska naturligvis. De tror fortfarande att de pratar ett världsspråk som alla skall behärska. Ja men han är förlåten, för jag älskar ju Italien!

Idag förärar oss förutom Eros vår dotter Hanna sin närvaro, och det är roligt. Maken har kvicknat till efter lite Konjak och har idag åstadkommit lite stekt biff med klyftpotatis till. Ja tur att han inte hade feber så länge. Jag började bli lite irriterad på allt sjukdomsprat. Kinespillren gör med andra ord nytta.

Solen består

Pigg och glad blir man av solen som vi längtat efter så länge. Om bara man inte hade haft en förkyld maan hemma förståss... Ja det är ju extra synd om män när de är sjuka(det vet väll alla). Oj då nu var jag där igen med mitt generaliserande av människorna som är norm i vårt samhälle, förlåt. Min bäste vän och ihärdige följeslagare hör dock inte till denna grupp. Nej min käre make beklagar sig inte särskilt mycket. Han känner till mitt minimala tålamod med sjuklingar givetvis så honom är det extra synd om. Många andra män har små Florence Nightingale hemma. Inte min make. Jag försöker dock begränsa smittorisken, så jag springer runt med en trasa och rengöringsmedel på alla handtag och kranar denna morgon. Ja inte vill man bli sjuk nu när vi snart ska resa till solen. Ja vi ska åka till fuerteventura om mindre än två veckor. Då hoppas vi att solen skall vara där också.

Skottdagen idag!

Då var det en extra dag idag. Hur skall man bäst förvalta den då? Media verkar tycka det är läge att fokusera på udda sjukdomar och om det tycker jag INTE. Det är det värsta jag vet när folk pratar sjukdomar. Jag bläddrade snabbt över det i dagens Borås Tidning. Jag tycker man skall fokusera på det som är positivt i tillvaron istället. En sån här extradag tål att tänkas på vad man skall göra med. Jag återkommer i ämnet lite senare idag.

Lite anti idag

Idag känner jag mig helkass (värk i hela kroppen) och fruktansvärt anti mot allt och alla. Om det beror på vädret eller att jag vräkt i mig för mycket godis i går vet jag inte (tål nog egentligen inte socker) Anders var ju så gullig och köpte med sig ett 24-pack med mitt favvo-godis Toffefee när han var i Danmark. Jag gick naturligtvis lös på det paketet i Tisdags och igår.

Igår såg vi filmen Babel som är en film av Alejandro Gonzáles Inárritu och har vunnit en massa priser. Det är en bra film, dock ingen så kallad "feel-good-film utan snarare en "feel-bad-film". Man får sig verkligen en tankeställare om hur vi i väst behandlar och tänker om människor i andra delar av världen.