Man ska aldrig säga aldrig.....

Sitter man gång efter gång i fikarummet på jobbet och säger att man inte varit förkyld på flera år så klart det straffar sig till slut.

Folk faller som käglor på jobbet, den ena efter den andra blir liggandes och samtalsämnet i lunchrummet på rasterna är givet. Jag som hatar detta samtalsämne försöker snabbt få igång något annat att prata om men då och då slinker det minsann ur en massa grodor ur min mun som: -"så känsliga", "jag har inte varit förkyld sen jag hade min influensa 1995" o s v.

Nu fick jag äta upp det minsann för nu sitter jag här med ett huvud som känns 10 nummer för stort och en hals som känns som om den vore belagd med sandpapper invändigt.
Så fick man bevis för att man tillhör de dödliga trots allt...

Ja det kunde vart värre säger jag men jag väljer att stanna hemma ett par dar för att inte smitta ner mina kära arbetskamrater som ännu inte fallit dit och även de presumtiva bussresenärer som jag skulle tvingats frottera mig med under min bussresa till och från arbetet. Maken är nämligen i K-stad och kan inte köra mig och att promenera till jobbet som jag numera alltid gör är inte att tänka på i min kondition. Det var nog tur att maken inte var hemma för jag har väldigt svårt att motivera mig att stanna hemma, men nu lämnade jag min Filofax (och därmed mitt minne) på jobbet igår eftersom jag inte vill släpa på den när jag promenerar, så jag vet inte riktigt vad jag missar.

Jag har funderat på att köpa mig en bra ryggsäck, bättre skor och sportigare kläder plus en ipod eller liknande att lyssna på böcker när jag tar min dagliga en-timmes promenad till jobbet, för nu känner jag mig som en häffaklumpstant när jag i min nästan fotsida röda ullkappa och handväska går iväg på morgonen. Jag blir då och då "omkörd" av snabbfotatade yngre personer och de har just de attiraljerna. Det skulle bli ändå trevligare att gå morgonpromenaden då!

Keramiken missar jag ju ikväll också, men det får jag stå ut med. Mina kära keramik-kompisar klarar sig nog alldeles utmärkt utan sin Altzheimer-kamrat. Jag brukar nämligen råka ut för en släng av Altzhemer varje gång jag kommer dit. Det låter hemskt att skoja om det, men på något konstigt sätt vet jag aldrig vad jag har gjort gången innan när jag kommer dit. Jag hittar aldrig mina saker och vet inte vad jag skall göra. Varje gång är det så!

Jag har funderat på varför fram och tillbaka och jag har nu kommit fram till en teori om att det är för att jag befinner mig i en annan värld när jag kommer till keramikkursen. Jag tänker alldrig i veckorna på vad jag pysslar med där och när jag stiger innanför tröskeln på keramikkursen så måste det ta en stund innan jag är i den världen igen. Keramiklokalen ligger nämligen bara ett stenkast ifrån min arbetsplats och det är nog för kort för att jag skall hinna lämna jobbet.

Linslösa tiden är förbi.

Idag fick jag äntligen mina beställda linser med posten. Maken levererade dem till mig på jobbet eftersom han arbetade hemifrån idag.

Nu är livet värt att leva igen. Livet med nödglasögonen blev jobbigt. Tänka sig att man kan vara så beroende av ett par supertunna plastbitar.

Jag har även varit på undersökning och informationsmöte om ögonlaseroperation, men det visade sig bli dyrare än vad jag tycker det är värt. Jag klarar mig nämligen inte med den enklaste operationen utan måste genomlida den allra värsta i så fall. Jag är ju närsynt, astigmatisk OCH ålderssynt. Nej så det får bli linser resten av livet för min del.

Idag blir det ingen keramikkurs för vår lärare är på inpirationsvecka. Det låter det. vi får väl se vad de gjort med honom när vi får återse honom nästa vecka. Jag har i alla fall konstaterat att han bränt mina tre vita hus, för de står på vår hylla (kan man se genom skyltfönstret). Jag har även gjort en fasligt massa bokstäver som jag skall sätta upp i fönster och på hyllor hemma. Ja är det inte ord så är det bokstäver...

Uterummet börjar ta form

Spisen är nästan helt färdig nu. Det är inte mycket kvar. Lite målning och så hoppas jag muraren får upp värmeljusen han gjutit in i spiskåpan, så vi kan stoppa i ljus där. Jag har gjort små hus i keramiken som jag skall ställa ovanpå. Det är väldigt stor skillnad på temperaturen redan i uterummet. Mycket varmare och behagligare. Det ska bli underbart att sitta där soliga eftermiddagar på helgerna. Dessutom kommer det ju bli ett extra rum som vi kanske kan sitta och fira Calles födelsedag i. Hoppas det blir helt klart till dess!

Igår och idag har det hänt jättemycket med uterummet. Elektrikern har ännu inte kommit så vi har ju inget ljus där ännu. Ett fönster ska i ovanför tegelväggen och golvet skall läggas (efter elektrikern har lagt elslingor där.



Idag färdigställde jag några hjärtan i keramiken som jag har en idé om att fästa på "svalbona" (där vi ska ha värmeljus i tegelväggen.

Maja gillade att hoppa upp där fönstret skall sitta, men där kommer hon inte att kunna hoppa upp när fönstret sitter där. Hon är lite konfunderad med alla glasväggar.

Det gick bra för Marcus på VM idag. Han kom 10 minuter efter vinnaren och hamnade på 73 plats av 170. I morgon blir det långdistans ca 13 km.

Solen värmer inte längre!

Jag upptäckte när jag skulle jobba lite i trädgården idag att det var inte alls skönt ute. Det var riktigt kallt. Jag köpte lite lökar igår och tänkte sätta dem och det drog naturligtvis med sig en massa annat. Ja visst ja jag lovade att vattna och det nyköpta silverpäronet fick visst inget stöd förra helgen när det planterades. Ja så kan det se ut, när man går där i trädgården hittar man massor av uppgifter. Tiden rinner iväg och hjälp vad klockan blev mycket. Jag som skulle ta en tur till lampaffären och köpa utebelysning, biblioteket och lämna tillbaka böcker och en sväng till Yrjö skulle jag ju också. Han var med i BT idag och det såg så fint ut i ateljen så jag måste bara dit och titta hur det kan se ut när han städat undan en massa! Här hittar ni en gammal artikel från förra året. Här finns ännu en lite färskare med bild på hans stora äpplen.

Fågelsång

Vaknade i morse av att fåglarna sjöng helt underbart! Det är en fröjd att höra fågelsång igen. Nog för att fåglarna sjöng i Linnéparken också, men det överöstades tyvärr av alla som fickparkerade på gatan utanför. Nej vi trivs bättre här uppe på Ekås. Det är mer som i Tvärred.
Det är ju dock lite längre ner till stan än när vi bodde i Linnéparken, men det tar ju bar sju minuter med bil, lite längre med buss och vill man ha sig en promenad tar det en timme att gå ner till stan. Från Tvärred tog ju det 25 minuter med bil, så jag tycker att vi har kombinerat stad och land mycket bra när vi flyttade hit.

Idag arbetar maken hemma och min näsa har slutat rinna och bara antagit en form och färg så jag kan lätt jämföra mig med Rudolf med röda mulen. Men det går ju att sminka bort, så idag tar jag bilen ner till biblan så skall jag träffa M där.

Efter det skall jag gå på min keramik med Yrjö Häkkinen. Det är alltid lika roligt. Det är ett härligt gäng. Idag skall jag göra några stora hjärtformade krukor som jag skall hänga på utsidan av huset, där jag tänkte ha murgröna och någon blomma i. Ja sedan åker jag och hämtar min vinst - min vattenrenare i Daljöfors. Det är ju en manick som man inte skall koppla in utan man fyller den med kranvatten och den står på diskbänken. Det dyra filtret som gör rent vattnet behövs säkert inte bytas så ofta som varannan månad. Fast de som har denna hemsida förespråkar var tredje månad...

Jag har vunnit en vattenrenare!

Ibland har man tur. Igår när vi var på Hem och trädgårdsmässan, så deltog jag i en tävling, där de lottade ut en liten manick som renar vattnet från kemikalier och vad det nu kan innehålla. Det skulle bli som källvatten! Fantastiskt. Enda haken är ju att jag lovade halvt om halvt att åka på en "träff" hos försäljaren i Dalsjöfors för att där hämta apparaten på Onsdag kväll. Det är ju kvällen som jag har både keramikkurs och våtvästträning. Dessutom behövdes filtren i manicken bytas varannan månad och de kostade 500 kronor varje gång! Så då återstår frågan: Har jag haft tur eller?