Höstkänning

Nu viner vinden kring huset och regnet har öst ner hela dagen. Det ser nästan ut som snö för det är aldeles vitskrimrande. På sätt och vis är det mysigt med höstmys. Man kan sitta inne och kura men jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att kallare tider med snö, frost och halka är på väg. Jag tycker alltid detta kommer för tidigt och jag känner att jag hann inte riktigt med sommaren.

Höstkläderna får man lite motvilligt plocka fram och strumporna åker ovillkorligen på. Suck! Det är väl bara att gilla läget. Idag skal vi äta makens goda fisklasagne och till förrätt skall vi ha lite goda skaldjur. Jag blev så sugen på det för vi var på dammiddag igår på Onsala och fick något slags skaldjursris som var jättegott så då önskade jag skaldjur idag igen.

Snart skall vi ha kräftskiva med räkor krabbor och annat gott. R o M kommer nämligen upp igen för jag och M skall ju diplomeras store tid! Då skall vi passa på att festa på skaldjur. Jag längtar redan att träffa min älskade M igen. De var ju uppe och överraskade mig på min födelsedag så det var ju inte så länge sedan. Men jag ser verkligen fram emot en träff igen!

Varg

Ikväll såg vi den nya filmen VARG med Peter Stormare i huvudrollen. Det var en stark film tyckte jag fast maken tyckte den var tunn. Det var Kerstin Ekman som skrivit manus och Daniel Alfredsson som regisserat. Alla skådespelare var jättebra och det var så fina naturbilder så man riktigt kunde känna hur det kändes att vandra där på fjället i knarrande snö på vår-vintern. Storyn må vara tunn men det var mycket känslor i filmen och rollen som Clemenz var ju som klippt och skuren åt Peter Stormare.

Jag har nu suttit och försökt knåpa ihop en vägbeskrivning från Göteborg hem till oss på Tyska för vi får besök av min österrikiska "syster" Helga med man som skall tillbringa en vecka i en stuga i Bohuslän och sedan komma till oss och hälsa på innan de flyger tillbaka till Salzburg. Det ska bli sååå roligt att träffa dem, men det blir ju inte förrän nästa helg. Så ska vi planera in god mat! Tyvärr hinner inte uterummet bli färdigt då det tar längre tid än utlovat att få glaspartierna och dessutom har muraren som skulle mura väggen/spisen blivit sjuk!

Nu tar det i att blåsa och regna och skvala igen Usch då vilket väder vi har fått!

Solen strålar och snart är det Valborg

och jag känner stress. Det känns helsjukt, jag borde vara superglad över att vara "ledig" Tvärtom känner jag att det är tusen grejer som skall göras förutom det jag skall göra. - uppsatsarbete. Sista veckan på tjänstledigheten och även om uppsatsen är inne i slutskedet, så kunde förutsättningarna varit bättre.

Igår kom jag på att jag inte ringt och bjudit några hit till Valborg som jag lovade maken, så då fixade jag det. Tur att de inte var bortlovade på annat. Egentligen ville vi väl gärna fira med M och R, men det har hänt tråkiga saker, så det får vänta. Det passade dock mycket bra med A och L istället, som vi ändå kände att vi ville träffa igen. A är gammal skolkompis till mig och det skall bli jättekul att träffas igen. Sist var på nyårsafton.

På fredag kommer Marcus hem från träningsresan i Spanien och det skall bli jättekul.
Tujahäcken är på plats och trädgården hämtar andning inför grävmaskinerna som inte kunde komma förrän den femte maj. Skönt egentligen, för då hinner jag flytta lite plantor och rädda undan i krukor, samt då jobbar jag ju igen. Eftersom Marcus är hemma när grävarna är här är det jättebra. Kanske han kan vara till lite hjälp.

Ett gott hjärta

Var idag och gjorde ett konditionstest eftersom vi skall börja en stegräkningstävling på jobbet i Korpens regi. Jag beredde mig på att få reda på att konditionen var dålig, vilket jag trodde eftersom jag flåsar i uppförsbackarna hit upp till hemmet. Det visade sig att jag hade ytterst bra hjärta och jättebra blodtryck. Ja det var ju bara att tacka och slicka i sig. Däremot var mitt midjemått lite på gränsen.... Jaja man gillar ju fredagsmys, vin och godis lite för mycket. Bättre glad och rund än spinkig och sur. Det skall i alla fall bli kul att tävla i steg. Vi börjar den 29 April.

Ringde en gammal skolkamrat idag, som det var ett tag sedan jag pratade med. Hon skall titta upp en stund ikväll. Alltid kul att tjata en stund. Vi har en del gemensamt, då vi träffas då och då. Vi har vårt yrkesval ihop också, så då fattas det aldrig samtalsämnen.

Snart har jag läst ut boken snabba cash av Jens Lapidus. Det är en bra bok, som är snabbläst. Den är dock lite råare och hårdkokt i både språk och stil än vad jag brukar läsa. Intressant också att titta in i en värld som man hoppas ens barn aldrig kommer att komma i kontakt med. Det handlar om Stureplansbrats och kokainhandlare, undre världen i Stockholm med allt vad det innebär.

Våren som kom av sig...

I morse vaknade jag ånyå av att allt var vitt och kallt ute. Igår var en superfin vårdag, varmt och skönt. Emelie hämtade mig från dammiddagen kl 01.00 och då var det fem grader varmt och stilla. När vi parkerade bilen hemma började det blåsa upp och det kändes att ett oväder nalkades. Mycket riktigt kunde jag konstatera när jag gick upp.

Min älskade make som snart borde kunna kvalificera sig till kocklandslaget lagade en helt fantastisk tvårätters meny idag. Vi fick först någon slags spenatostbollar med ostsås på fyra olika italienska ostar. Mums. Varmrätten bestod av härlig Ossobuco d v s kalvlägg som han hade beställt från vår lokala handlare och förberett när jag var på dammiddag igår. Detta serverades med en spenattimbal och vita bönor. Allt kröntes av något som maken först var så upphetsad över att han hade lärt sig göra nämligen: Balsamvinägersträngar. Ni har säkert sett de svarta vackra strängarna som pryder alla gourmeträtter man får på restauranger. -"Nu har jag äntligen fått reda på hur man gör dem!" utbrast han glatt: -"Man kokar socker och balsamvinäger tills det blir lite tjockflytande och så gör man vackra svarta strängar runt tallriken." Jag bespetsade mig på detta. När vi så fick in huvudrätten så var det bara det att de svarta strängarna hade stelnat till någon slags hård kola på tallrikarna. Helt omöjligt att få bort. Men snyggt var det! Han är helt obetalbar min underbare make och kock! Det bästa av allt är att han tycker det är så roligt.

Idag tog vi en tur ut till brädgården och förhörde oss lite om snickare för vårens projekt. Vi åkte också en tur och köpte vårblommor för nästan två tusen kronor! Jag köpte orkidéer och pelargoner och vackra krukor. Så nu har vi fyllt upp fönsterbrädorna! Jag får ta kort på det i morgon.

Dammiddagen igår var inte så lyckad. Jag hade migränhuvudvärk igen och det kan ha varit en bidragande orsak till att jag inte tyckte att diskussionerna var så roliga. Tyvärr pratades det en hel del sjukdomar och annat som jag känner att jag inte har mycket intresse i och till råga på eländet så uppstod en häftig diskussion om barnuppfostran och jämställdhet där jag kände att det som sades var inte riktigt stämde överens med verkligheten. Dessutom blir jag så beklämd när jag ser hur ojämställda de är i sina äktenskap och att de dessutom inte är medvetna om det.

Vänner

Sina vänner väljer man. Barndomsvännerna har man inte alltid valt men man delar en bit av sin historia med dem. Man delar däremot inte alltid värderingar och det kan vara lite jobbigt ibland när man inte alls sympatiserar med deras åsikter.

Vi är ett litet tjejgäng som träffas några gånger om året och äter middag hemma hos varandra. Vi gick i samma klass i grundskolan och det är så roligt- och ganska unikt - att vi fortfarande träffas efter 30 år. Men det är just det där att vi inte har lika värderingar på många punkter. Inte alls faktiskt. Det gör att jag ibland alvarligt överväger att sluta träffa dem. Det är ju det som är skillnaden mellan släkt och vänner. Vänner kan man säga upp bekantskapen med när man känner att man drar åt olika håll. Fast när det gäller barndomsvännerna så har man nästan lika starka band med dem som släkten. I morgon är det dags igen att träffas. Klart jag ser fram emot det.

Att få vänner senare i livet är något helt annat. Jag har träffat min bästa vän någonsin nu på senare år. Vi har helt olika barndom, uppväxt, utbildning, familjesituation och har olika politiska åsikter, men konstigt nog så känns vi som tvillingsjälar. Det är underbart roligt att få en sådan väninna när man närmar sig de 50! Vi har mycket lika syn i etiska frågor och delar många värderingar och vi upptäcker allt som oftast att vi tänkt lika. Ibland blir jag nästan rädd när jag upptäcker att vi har klätt oss lika. Det finns någon osynlig kommunikation mellan oss och vi har alltid massor att prata om.

Min allra allra bästa vän är dock min livskamrat som jag delar livet med sedan snart 30 år (maken) och när det gäller honom så kombineras ju fördelarna med barndomskamraterna d v s gemenskapen och delad historia med lika värderingar och så finns ju kärleken och de fyra barnen dessutom. Det är lycka.