Vår nya uteplats!

Ruinen jag planerat i fem år är färdig och så här ser det ut.

Jag måste säga att jag är supernöjd! Den blev kanske inte riktigt så ruffig och ruinlik som jag ville och inte så stor heller, men jag tycker jag fick till en ruinkänsla fast jag bara använt Lecabolock.

Det började med att jag sett flera ruiner på nätet och i verkligheten som var byggda i sten eller tegel. Jag tänkte då att en sån måste väl gå att göra i budgetvariant som ett vindskydd/insynsskydd vid en utav våra uteplatser. Man kan kanske bygga upp den med lecablock och sedan putsa så det ser ut som en ruin.

 Vi hade en stensatt rund uteplats som har stått några år nu och där vi tänkte uppföra ett runt växthus. Anders har gjort den efter konstens alla regler så den var stabill och sagt och gjort så började jag och A med vattenpass och  mura det första lagret av lecablock direkt på den.

 När väl det var gjort så var jag ostoppbar och jag murade på själv på kvällarna.

Jag har putsat den på "utsidan" mot grannen, målat den vit och dekorerat lite med gamla sönderslagna tallrikar och gjort en rabatt där jag planterat lite växter. Tanken är att murgröna skall växa upp och täcka en del av "ruinen" efter några år. Se på husväggen bakom. Det var från början en liten bit murgröna som jag tog med från bohuslän för ca 7 år sedan och nu växer det som ogräs.

På insidan har jag slängt på hypertufa och tryckt in  lite söndriga tegelskärvor här och var

Nu är den sköna sommarn här..

...som vi har väntat på. Med allt vad det innebär. Sol, bad och getingstick. Emelie fick ett rejält ett i torsdags kväll här i vår hängmatta, så hela benet svullnade upp. Stackars gumman.

Vi väljer dock att stanna här i vår oas. Vår trädgård växer och börjar för var dag bli mer och mer likt ett litet paradis. Vattenstenen var verkligen ett lyft och maken har nu snickrat ihop en spaljé till uteplatsen som därmed fick en välbehövlig "vägg" och utgör nu ett "rum"Jag ägnade gårdagen till att sandpappra, fasa av den och betsa den- inte så dumt va?.Igår invigde vi den igen med vänner. Vi grillade och satt ute till sent. Det var fortfarande 22 grader varmt när vi kröp till kojs.

Annat som hänt i trädgården i dag:
Murarna och gångarna färdiga. Nu återstår endast lampor och barrväxter.
Jag har fått lite avskildhet vid min hängmatta.Luktärterna har börjat blomma.... och dofta!Min ros Awekening blommar med underbara blommor som har lätt doft liknande New Dawn.

Blomsterbarn och bär

Dagens bärskörd gav lite mer. Jag hittade dessutom lite smultron. Maken och Callemannen gick för att leta kantareller, men givetvis var det för tidigt för det. Dessutom har vi inga ställen här ännu.

Jag har sent om sider sytt sommargardiner till köksfönstren och det i ett tyg som jag köpte för ett antal år sedan som är efter en förlaga av Elsa Beskow och heter"Blomsterbarn" jättesött. Jag passade på att sy lite dukar i samma tyg.


Igår hade vi gästbyte i gratispensionatet som jag brukar kalla vårt hem när Marcus kommer hem och bor här. Det är lite elakt och Marcus kontrar med att påpeka att jag är den mest frekvente gratispensionatsgästen. Marcus åkte till Linus och Emelie sov på kontoret.

I Lördags gjorde Marcus dock skäl för brödfödan och var så duktig och hjälpte maken med att göra en liten uteplats vid hängmattan. Det blev mycket bra och jag planterade genast dit lite krasse från mina krukor, samt ställde dit några krukor som jag skall plantera om i större krukor senare. Dessutom gjorde Marcus i går grunden till en liten grusrundel vi skall anlägga vid altantrappan framför den lilla uteplatsen.
Så här såg det ut tidigt i våras innan vi börjat med trädgården och uteplatsen.... bara gräsmatta...
Det har hänt ganska mycket sedan i April eller hur?

I kväll kommer mitt nya favvoprogram "Sommar med Ernst" som jag givetvis skall titta på. Första programmet i serien sändes förra Måndagen och jag blev inte besviken. Maken är dock inte lika förtjust i Ernst och sitter gärna och läser sina Nobelpristagare istället. Han har nu kommit fram till 50-talet.

Ett boktips skall jag idag dela med mig av: jag har läst ut Marie Hermanssons "Svampkungens son" och den var som alla hennes tidigare romaner lika mästerlig och välskriven. Jag läste den på mindre än ett dygn och jag njöt hela tiden.