Idag stod det Islandshästrining på schemat. Vi var några stycken på jobbet som åkte iväg till Madkullens islandshästar utanför Berghem. Dagen bjöd på strålande vinterväder, en stor gul sol, blå himmer och några minusgrader. Vi var flera som hade jagat runt efter rätt kläder denna dag vill jag lova! Jag hade lånat Emelies ridskor, införskaffat ett par nya ridbyxor och chaps (såna som man trär över skorna med hällor som går upp till knäna.) Det kalla vintervädret krävde också underställ som jag lånade av maken (så fick han springa utan idag.) Dubbla handskar (Tack Marcus för jag hittade ett par lagom rymliga i din garderob) Makens fiberpäls och en gammal tunn skidjacka som skyddade mot blåsten.
Eli i sin underbara mundering!Hästarna var förvånansvärt tåliga och snälla och de fick pulsa i halvmeterhög snö med flera lager skare på sin håll. Christel som kommer från Kalmar hade aldrig hört talas om ordet skare så det är kanske på sin plats att definiera ordet här som kanske är dialektalt: Skare är när snön har smält och bildat en isskorpa på ytan. De stackars hästarna hade svårt att gå på sina håll och min häst var aldeles svettig. Undra på det när den lilla hästen skulle bära på stora mig!
Här står Tove, Anna och Christel och njuter av fikapausen!
Halvvägs var det dags för fikapaus och när jag skulle kliva av min häst hamnade jag som en skalbagge på ryggen i snön med trampande hästar runt mig. Hua men jag kom snabbt upp på fötter igen och både vi och hästarna trampade igenom skaren hela tiden när vi släppte dem i en hage medans vi drack saft, kaffe och åt frallor och muffins. Gott!
Efter pausen var det dags att kliva upp igen och jag måste säga att någonting som jag klarade galant förr i tiden på stora halvblod verkade stört omöjligt nu när jag fyllt 50! Det var skitsvårt! Jag kom upp i alla fall med hjälp av en utav instruktörerna. Vi hade två stycken med oss lyxigt värre! Så var det dags för galopp i snön och hujedamej vad min häst for iväg fort! Jag trodde jag skulle åka av men klarade mig. Min stigbygel lossade mitt i galoppen och hamnade bakefter i snön, det blev ännu svårare att hålla sig kvar, men det lyckades av ren viljestyrka att hålla sig kvar med benen för man vill ju inte hamna på marken med brutna revben vid denna åldern! Instruktören fick rycka ut igen och sista biten hem fick vi tölta på en isfri landsväg väldigt långt. Tölt är islandshästens specialitet: En fjärde gång förutom skritt, trav och galopp som är riktigt behaglig. Man sitter som i en fåtölj och gungar lite lätt när hästen pinnar på. Min häst varierade sin tölt med lite trav som är oerhört skakig och hoppig och galopp som inte gick så fort så det var helt OK.
De hade en get också.
Åsnan Greta var ett visst irritationsmoment men otroligt snäll och söt och hon var med hela turen som varade ca 3 timmar.
Nu är jag lyckligt och väl hemma och har ont i varenda led och är jättetrött men känner mig riktigt nöjd och glad för dagen som var helt underbar. Jag var hela tiden precis lagom varm, Jag frös ingenting.
