Läste ut "...och himlen var oskyldigt blå" av Charlotta Ölander som var ännu en bok som berättade om tsunamins Khao Lak. Det är den tredje i ordningen med samma tema jag läser och jag vet egentligen inte varför jag började läsa den, för den var skriven på ett ganska dåligt språk och jag irriterade mig hela första kapitlet på att den borde korrekturläsas ett par gånger till, men så plötsligt när jag låg där i hängmattan hade jag glömt den irritationen och jag kunde inte lägga ifrån mig den!
Den skilde sig ifrån de andra två jag läst eftersom Charlotta själv och hennes sambo klarade sig båda två och ställde upp som volontärer och hjälpte till där de kunde. På det sättet var det en positiv berättelse och den vittnar också om medmänskligheten bland Thailändarna och hur de ställde upp för alla turister fast de blev så hårt drabbade själva.
Så står man där med regnet smattrande på rutan och upptäcker till sin förtvivlan att man läst ut alla de böcker som man hade lånat med sig hem till semestern. Ja ha det var länge sedan jag över huvud hade tid att läsa romaner och gång på gång har jag lånat med mig böcker hem som jag inte hunnit att ens öppna...
Det var bara att sätta sig i bilen och åka ner till Stadsbiblioteket med en lista på "bra romaner" som jag hämtat från boktipssidor på Internet. Väl hemma med en packe var det plötsligt svårt att välja...
Idag har vi varit en sväng på i Gällstad och i Ulricehamn och hämtat studentkorten som äntligen var färdiga.
Nu skiner solen och vi skall sitta ut och inmundiga getostlasange.
