...är jag och det kanske inte är så konstigt. Det känns som om jag har varit ett steg efter mig själv sedan semestern. Jag kommer liksom inte i kapp, hinner inte städa undan alla papper på skrivbordet eller städa i mailboxen. Hinner inte förbereda undervisningen eller möten jag måste springa på och glömmer glömmer glömmer!
Jag har glömt ringa frissan nu hela veckan. Jag glömde av personalmötet idag och närminnet skall vi inte snacka om det är obefintligt. Det är helt galet och sjukt och så enerverande så jag vill skrika.
