Numera kan jag titulera mig förste kattdetektiv. Eftersom vi hängt upp fler skyltar om Blondies försvinnande när vi hörde att hon eventuellt varit synlig i September så hör folk av sig om att de har sett henne. Efter att ha fått ett tips i Söndagskväll att hon synts till på idrottsplatsen MYCKET MAGER så fick jag nästan panik och kunde inte sova den natten. Fler skyltar hängdes upp på måndagmorgon och genast ringde flertalet och lämnade tips.
Någon hade sett henne vid ICA så sent som i helgen och någon lämnade tips om att det finns "en tjej som kidnappar katter" eller om man så vill tar hand om katter som hon tycker synd om. Jag har ringt denna tjej en gång men hon svarade inte och det känns lite konstigt att ringa och fråga om hon har hittat vår katt så nu avvaktar jag några dagar för idag har jag varit och hängt upp en lapp vid ICA. I morse gick jag runt där och ropade på henne och igår var jag vid Idrottsplatsen och gick säkert en halv timme och ropade. Man känner ju sig lite dum. Typ: här går jag och ropar på en katt som vi inte sett på mer än två månader. Kanske hon finns under någon buske.
Hela tiden ser jag söta lilla Blondie framför mig alldeles mager och ensam hungrig och frusen och nu ösregnar det ute. Usch vad jobbigt det är att inte veta om hon lever eller är död.
