Surdeg och sparbanks(l)ek

Förr-förra veckan blev jag lite smått manisk. Jag hittade en blogg, vars författare som heter Martin bloggar om surdegsbak. Jag var inte sen med att sätta två surdegar: en vetesur och en rågsur.

Det tog ganska lång tid innan rågsurdegsgrunden var klar. Vetesurdegsgrunden var klar snabbare och mitt första bakförsök blev chiabatta. Tyvärr misslyckades det ganska grundligt p g a att jag är fullkomligt hopplös att följa recept till punkt och pricka. Dessutom äter jag själv inte längre bröd då jag går på LCHF-diet som innebär att jag inte äter kolhydrater men däremot smör, så min avsmakning av brödet blev en minimal skiva med massor av smör på och det blir ju inte så delikat när brödet mest består av en degig tung massa som man helst vill använda till att slå sig själv i huvudet med! Dessutom förstörde jag ett stort flackt keramikfat som jag använde som baksten i ugnen.


Försök nummer två resulterade i att jag blandade ihop två recept (eftersom jag skrev ut delar av hemsidan och det var naturligtvis inte numrerat!) Jag upptäckte när jag hällt i allt mjöl och kört igång assistenten att jag hade tagit i 150 gram mjöl för mycket och då var det så dags att tillsätta vatten. Jag vet av erfarenhet att degen inte absorberar vatten i det stadiet, så det var bara att se glad ut och låtsas som det regnar. Förutom den lilla blessyren så körde jag efter konstens alla regler enligt bilderna nedan: Den första bilden är vetesurdegsgrunden ihoprört till en fördeg som fick stå på det varma värmegolvet och jäsa hela dagen när jag var på jobbet.


Här nedan har fördegen rörts ut med det myckna mjölet. Det är meningen att degen skall bli ändå lösare faktiskt. Den fick stå på balkongen under natten i plastlådan och "jäsa".


Igår morse vaknade jag lägligt klockan halv fem och körde igång assistenten till makens stora bestörtning, som kom upp och såg ut som en surdeg hela han. Nedan kan ni se de färdiga levainbröden som inte blev någon hit det heller. Maken och Callemannen är sedan länge inte särskilt förtjusta i surdegsbröd, men det är en annan historia.

Skam den som ger sig. Eftersom jag vaknade så tidigt kunde jag sätta en ny fördeg på både vetesurdegsgrund och rågsurdegsgrund. Min råg-sur hade nu äntligen blivit färdig efter att ha matats en vecka och jag försökte mig på ett tyskt bröd som Riddarbageriets bröd levererar till drottning Silvia. Med andra ord är det ett tyskt surdegsbröd.

Jag älskar ju det mörka surdegsbrödet vi köper i Österrike och som vanligt följde jag inte receptet till punkt och pricka utan jag blandande i en dryg matsked mortlad kummin. (Kumminen har jag givetvis köpt i Österrike!) Efter jäsning hela gårdagen på balkongen, skjutsade jag in det i ugnen igår kväll och efter en dryg halvtimme var brödet klart.
Resutatet? Ja jag kunde då inte låta bli att äta ett par skivor för smaken var det absålut inget fel på. Det smakade exakt som mitt Österrikebröd trots att det var för platt. Men skam den som ger sig! Nu skall jag förfina det receptet och få mitt perfekta bröd med en mjuk yta på nästa gång. Det får bli på bekostnad av att jag börjar äta bröd igen för maken till bröd finns inte!

Vad har nu detta bröd med sparbankseken i början av inlägget att göra då kan man undra. Ja egentligen hör det ju inte ihop med mindre än att vi var och tittade på en helt fantastisk liten gård förra helgen som många blev förälskade i.

Det var en liten gård med ett helt fantastiskt läge som är helt obetalbart och där på tomten står en eller rättare sagt två ekar som bildade den underbara symbolen som sparbanken har. Min make hävdar att det inte var två ekar utan från början en ek men där tror jag skogsmannen har fel.

Nu har i alla fall en vän till mig fått ett makalöst erbjudande att förvärva denna fastighet och det är en fantastisk möjlighet, för den har ett obetalbart läge på höjden med en utsikt som inte går av för hackor så jag hoppas innerligt att de tar den chansen!
Titta vilka vidder!

Jag hoppas de inser att detta är just vad de behöver och att lite dåliga vattenrör och målning går att fixa men att ett lägen aldrig går att ändra på. Nu till alla som undrar: Nej det är inte Emelie och Dennis som fått detta erbjudande. Deras sparbankskvinna har inte haft någon tid denna veckan. Dessutom har de bara ögon för lilla Wilda just nu. Deras tid kommer säkert också.

Nej nu ska jag gå och ta mig en skiva Österrikebröd!