Ja så skulle man vara duktig då och baka när man är hemma med lillmannen, vilket man inte har gjort på väldigt länge. Calle såg lite pillemarisk ut när jag frågade om jag skulle baka negerbollar. Nej mamma det heter chokladbollar! Det är inte lätt att byta namn på något som är inpräntat i den gamla kokboken och i ens barndomsminne. Bäst att stryka över. Sagt och gjort. Jag passade också på att vara lite innovativ och ta i ett halvt kryddmått salt för att balansera upp det söta lite. Det var ingen match att återuppta sina bakkunskaper på det planet, och se där i skåpet stod ju redan en liten skål med pärlsocker. Maken måste ha fått över vid något tillfälle.
När bollarna var färdiga skulle de in i frysen ett tag innan avsmakning, men sugen som jag blev, kastade jag snabbt in en i munnen och mumsade i mig. Men hujeda mig vad salt det var! Det kan inte vara möjligt med så lite salt i smeten. Allt kanske hade hamnat på ett enda ställe! Om inte... Oj då Pärlsockret visade sig vara grovt salt, vilket bekräftades av maken per telefon. Men hur kunde du vara så dum och inte smaka först? Ja säg det. Det var bara att "sopa" bort allt grovsalt från de salta kisarna och så hälla på rikligt med pärlsocker... ur paketet denna gång. Bäst att vara på den säkra sidan. Ja så går det när husmodern övergiver sitt kök... Ingen ordning på allting...
