Så härligt med solen som precis hade gått upp och lät sina marströtta små strålar spegla sig på vår balkong, men säg den glädje som varar.... Nu har solen redan gömt sig under ett gråtjockt molnskynke igen. Men man vet ju i alla fall att den finns där ovanför. OBS: Bilden här till höger har jag hämtat från flickr.
Nästa vecka ska vi upp där och besöka solen en stund innan vi landar på Fuerteventura. Jag håller tummarna så jag får förbli frisk och Callemannen inte får något nytt. Han verkar nu vara feberfri och hostan har jag delvis fördrivit med en hostmedicin från kinesiska apoteket, där inte innehållsförteckningen gick att tyda. Ja det är ju tur att man inte vet vad de har stoppat i de där medicinerna sa jag till butiksbiträdet, som kontrade med att det är minsann "bara örter".
Oj då detta tenderar att bli mer och mer en hypokondrisk sjukdomsblogg, vi får råda bot på detta. Jag får helt enkelt skärpa mig och leva efter min egen ideologi.
