Maken (och några till) har genomskådat mig. Jag är egentligen inte någon julhatare utan i själva verket ÄLSKAR jag julen.
Vid samma tid varje år det vill säga runt Lucia övergår min avslappnade ställing gentemot julförberedelser alltid till JULHYSTERI och igår var det dags för denna brytning. Jag började hysteriskt att julpynta mitt arbetsrum och kom på att sista dagen för att köpa den där julklappen för 30 kronor var ju faktiskt IDAG!
Jag fick snabbt skippa våtvästträningen och istället ge mig ut bland den julshoppande massan och hitta något bra. Olyckligtvis hann några ungdomar före mig till kassan när jag kom med mina grejer och expediten fick telefon och svetten började strömma till. Att vänta tillhör inte mina passioner i livet. När samma personer sedan (givetvis) hann före mig till inslagningsdisken och skulle stå där och slå in många små ljus i var och ett litet paket så kände jag att jag egentligen bara ville därifrån och ut till den väntande maken i bilen, men slå in paketet måste jag ju bara annars hade jag ju det kvar tills jag kom hem och jag var inte säker på att jag hade varken papper eller snöre.
