Blev lite full i skratt när jag blickade ner på det lilla bordet med våra böcker och alla glasögon på. Så blir det när man har nått medelåldern. Detta är långt ifrån ALLA våra glasögon. Vi har fler faktiskt.Maken lämnade sina läsglasögon och bok där när han stack ut på svampplockning. Det enda han tänker på just nu är mat mat och mat. När han inte står i köket och lagar mat, planerar matsedel eller läser så bloggar han om maten i mat och vinbloggen eller är ute och provianterar.
Jag klagar inte - bara konstaterar att så är det just nu men jag är ju lite fundamentalistisk jag också med mitt brödbak.
Vi läser lite olika också. Smaken är verkligen delad. Jag läser mest deckare och nyutkommna böcker för avkkoppling. Maken har hunnit fram till 70-talet nu i sitt projekt där han läser alla som fått nobelpriset i litteratur och den bästa romanen av Patrick White hette Livets träd. För övrigt en nobelpristagare jag inte hade minsta aning om att han överhuvudtaget existerade. Det är visst den enda Australiensaren som fått Nobelpriset i Litteratur.
Men vad i hela friden råkade jag få tag på för titlar - Jo Dödens kemi och Dödens väntrum. Lite spooky faktiskt. Det råkade bara bli så och det var alls inte meningen. Jag har nästan läst ut Dödens väntrum. Den är jättespännande faktiskt.
Det blommar friskt nu i trädgården
Blåvinda och solrosor. Jag hittade lite insekter också.
