Nu är man uppskruvad som om man vore en Duracellkanin. Det är så fruktansvärt mycket att göra överallt och när man kommer hem så ser det ut som "hej kom å hjälp mig å sopa!" Hantverkarna har äntligen fattat att nu vill vi se slutet på det här uterumsprojektet och slutet är på Söndag för då tänkte vi sitta där ute med släkten för Calle fyllde 12 år igår och på Söndag ska vi ha släktmiddag.
Det innebar att elektrikern jobbade kvällspass igår därute med pannlampa. Lysande som jag uttryckte det! Så nu ska vi nog ha strålande belysning till helgen! Golvet är färdig och spisen också. Den skall sotaren provtrycka på Måndag och sedan är det bara att börja elda och plåtslagaren kommer nästa vecka är det utlovat.
Utöver uterummet så finns det andra saker som stressar och det är att man skall hinna träna så att den goda konditionen behålls, klassmamma i Callemannens klass, ordförandeskap i fritidsföreningen på högskolan och studieorganisatörskap i facket samt mina nya arbetsuppgifter som tack och lov börjar kännas ganska OK nu. Det är ju alltid i början när man lär sig som det tar längre tid.
