Snickarna har varit och lagt nya presenningar och plast på taket och runt skorstenen så det inte skall regna in på det nu flytspacklade golvet som har fått två värmelingor lagda av elektrikern. Trodde de ja! Jag kunde konstatera när muraren åkt hem att det droppar på ett ställe. Som tur var kunde jag ställa en plastburk där. Vi får hoppas den inte fastnar i golvet för då får vi en potta att plantera blommor i till!
Så ringer telefonen och en snäll dam berättar att hon och en dam till hittat vår försvunna katt Blondie den 17 september och tyckt att hon var världens gulligaste katt. Eftersom hon var full av fästingar och mycket mager så körde de upp henne till Djursjukhuset efter att först ha ringt Djurens vänner som inte hade tid att ta hand om henne. (Är det djurens ovänner eller kanske odjurens förening vi snackar om?)Damerna kunde inte själva ta sig an henne då de hade hund och katt själva. Efter att hon där uppe fått två epilepsianfall så avlivades hon skyndsamt och nu hade altså damen fått syn på en utav våra skyltar. Ja vad säger man? Otur att ingen utav alla som ringt sett någon av våra skyltar i tid. Nu vet vi i alla fall att det inte är någon idé att leta längre eller hoppas. Det känns bara så ledsamt. Hon måste naturligtvis ha blivit instängd i en bur på Blå stjärnan och det utlöser stress och därmed epilepsianfall. Hon fick ytterst sällan några anfall. Men om man skulle transportera henne och tog henne i transportburen så fick hon ett anfall.
Ja då kan man bara konstatera så här efteråt att vi vet tack vare mina uppsatta lappar vilket otroligt ensamt och tragiskt slut på sitt liv vår lilla älskling Blondie fick. Vi har fått information (i efterhand varje gång tyvärr) precis var hon varit och hur hon rört sig men det har inte bidragit till att vi fått tillbaka henne och man kan inte gräma sig över att vi inte satte upp fler lappar eller annonserade på fler ställen för då mår man ju bara ännu sämre. Just nu känner jag mig bara ledsen men nu slipper jag i alla fall tänka på henne och undra var hon är eller se henne ute i regnet för nu vet vi att hon är i sin katthimmel tillsammans med sin pappa Mufasa och farfar Maximus. vi har ju Maja kvar och hon är ju lika snäll och gosig som Blondie.
Jag har tänt en brasa som sprider en ljuvlig värme nu och snart skall jag göra oss lite mat. Det blir varma mackor enligt Callemannens önskemål idag, så får jag väl berätta för honom när han lekt färdigt med kompisarna så han också får reda på vad som hänt Blondie.
Ute i uterummet, eller vi kanske ska döpa om det till vattenrummet, har flytspacklet i alla fall stelnat och snart kan jag smyga ut över golvet för att stänga av murarens lilla batteridrivna radio som står där och skrålar och som han glömde av när han höll på. Undrar om han gör lika dant när han målar i så fall kanske han målar in sig själv i ett hörn. Jag ser ut så här när jag målar tak.
