I en salig röra ligger jordhögar, grushögar blandat med sten, rötter och ris i vår trädgård och mitt på garageuppfarten har de smarta grävarna lagt ett lass stubbar och kirschkåljord som skall köras bort. De lade det där när de var färdiga i Tisdags. Vilket konstigt ställe att lägga det på sade jag när jag kom hem i Tisdagskväll till maken. Nej det var bäst där för då kan kranbilen ta det lättare. Jaha när kommer den då? Den kommer snart svarade han. Detta var altså i Tisdags och ännu har vi inte sett spåret av någon kranbil. Varför de inte lade det på den sönderkörda gräsmattan bredvid övergår mitt förstånd i alla fall. Ingen kommer till eller från oss och bilen får vi ställa på gatan. Cyklarna får vi knöla runt högen upp på gräsmattan för det finns verkligen inte en centimeter att gå på. Ja se karlar. Men man kan ju inte vara med jämt och styra upp allting och då får man räkna med lite bakslag. Inte tycker jag att de lagt gruset riktigt bra intill huset heller så det får vi göra själva.
Igår slutade jag tidigare för jag var på utvecklingssamtal med Callemannen. Allt var bra i skolan, sedan kom maken och hämtade för inte ville Callemannen gå hem och jag ville absålut inte åka buss. Väl hemma efter att ha ätit på McDonalds försökte vi få lite fason på trädgården. Ja det kändes faktiskt ganska tröstlöst. Mycket jobb på en sån liten trädgård. Vi kommer att ha att göra LÅÅÅÅNG tid framöver med att snygga till kanter på planteringarna och så gräsmatta. Puh
