Jag blir så lycklig när solen skiner in på min stora härliga balkong. Men kallt är det fortfarande.
Vad som däremot gör mig bedrövad är när jag hör på nyheterna om den lilla tioåriga flickan som försvunnit i Dalarna. Det gör mig så beklämd och jag lider med de stackars föräldrarna så jag vill gråta.
Skickade iväg lille Calleman aldeles ensam ner till bussen i morse. Eftersom jag är tjänstledig denna månad, måste han åka själv. Men jag intalar mig att det är nyttigt för honom att klara sig på egen hand. Han tycker ju dessutom att det är kul att åka buss, vilket inte hans mamma tycker. Konstigt att jag inte är mindre hönsmamma med honom, när de andra tre är vuxna och har klarat sig bra. Lika orolig är jag fortfarande för mina små. Jag tänker mer och mer på att köpa mig en liten Toyota Yaris igen eftersom maken så ofta är borta med bilen. Man blir lite handikappad utan bil.
